"Under dom här 10 åren har du kränkt mig psykiskt men också fysiskt, du har gjort mig så fruktansvärt illa. Du har kastat mig i sängen, dragit ur mig ur sängen i mina fötter, tryckt upp mig mot väggen, sparkat mig på benen, puttat in mig i badkaret och kallat mig för fitta och hora. Jag kommer ihåg första veckan hemma efter BB, vi blev osams och jag gick därifrån och du skrek till mig att jag skulle ta min feta, fula, äckliga röv och gå. Då hade jag precis fött vårat andra barn. "
"Jag kunde inte ha sex. Men det var han som var orsaken till det. Eftersom att sex med honom aldrig var sex utan nästan alltid övergrepp. Eftersom jag nästan varje gång låg och grät och bara härdade ut tills han kom så jag skulle få vara ifred. Så jag skulle slippa göra andra sexuella handlingar för honom som jag inte ville. Mina gränser betydde ingenting, bara hans njutning."
Läs mer: Så startade #bortabrahemmavärst
"Jag har vid flera tillfällen fått låsa in mig för att jag varit så rädd för dig. Dina föräldrar gav dig till och med pengar för att du skulle få hjälp hos psykolog.
Efter den här händelsen hade du otroligt mycket ångest, som du alltid hade efter dina utbrott. Du bokade hotell på en herrgård, där vi hade förlovat oss när jag var gravid, dit tog du med oss. Du hade fixat en stor korg med allt som du visste att jag tyckte om. Där satt jag med våran 1,5 åring i famnen på ett superromantiskt ställe, med blåmärken på armarna efter din våldsamma natt."
"Jag kan gråta så tyst att det inte hörs. Jag vet precis hur man går ned för trappan utan att den knarrar alls. Jag kan plocka ur en diskmaskin rekordtyst. Jag kan ligga helt stilla i sängen tills han somnat. Jag vet hur jag ska låta vid sex för att han inte ska bli arg."
"Vet du hur det känns när du bär ditt barn i famnen och du är helt övertygad om att du ska få en spark i ryggen? Stegen fram mot soffan går i slowmotion. Du vet bara inte när. Kommer du att hinna fram till soffan så att du kan luta ryggen mot något? Så att du åtminstone kan se om ett slag kommer."
"Nästa dag hade jag rejält ont. Han ville ha sex igen. Det gick inte igen. Gjorde för ont. Då gjorde han analt istället. Tänkte bara på att ligga så stilla jag kunde. Så att det snart skulle vara över. Förstår du nu vad rädsla är? Alltså förstår du hur min rädsla sett ut, menar jag?"
"Utåt visade jag upp en fin fasad. I flera månader funderade jag på att göra slut men det var han som till slut avslutade relationen. Samtidigt som jag blev lättad att det var över kände jag mig otroligt ratad och blev väldigt sårad. I dag känns det som att jag var hjärntvättad av patriarkatet, att jag var lurad att tro att manlig bekräftelse var viktigare än mitt eget välmående."