Dagarna som skakade SLU
I februari 2006 briserade bomben på SLU i Uppsala. En rysk gästforskare som kartlagt sina arbetskamrater hade gripits av polisen. Vad har hänt på SLU sedan spionavslöjandet? Mycket, men ändå ingenting.
15 februari 2006 griper polisen den ryske gästforskaren Andrey Zamyatnin vid Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik på SLU. Säpo har då hållit honom under uppsikt i över ett halvår. Två dagar senare häktas han på sannolika skäl misstänkt för spioneri eller brott mot rikets säkerhet. Han nekar till brott.
På SLU råder chock. Kollegerna säger till UNT att allt måste vara ett absurt misstag. Andrey Zamyatnin är en hängiven forskare som kommer från en känd rysk forskarsläkt och har examen från ett välrenommerat Moskvauniversitet. Kanske har hans sena nätter i laboratoriet lockat fram misstankar hos säkerhetspersonalen? En förbryllande omständighet är att ingen ser något skyddsvärt i forskningen på institutionen.
Efter över 50 dygn i häktet släpps Andrey Zamyatnin.
Polisutredningen visar att en ansenlig mängd information om kolleger har lämnats vidare till en underrättelseofficer med täckmantel som diplomat på ryska ambassaden. Det handlar om en detaljerad kartläggning av personer vid institutionen: hur de ser ut, vilka hobbyer de har, vilka språk de kan. Även forskningsresultat överlämnades. Kanske har forskaren testats som uppgiftslämnare, eller varit på jakt efter nya lämpliga agenter, men enligt åklagaren har uppgifterna som lämnats inte utgjort en risk för Sveriges säkerhet eller totalförsvaret. Förundersökningen lades därför ned. Gästforskaren blev dock av med sitt uppehållstillstånd i Sverige och hans kontaktman, den ryske underrättelseofficeren, förklarades persona non grata, det vill säga icke önskvärd i landet. Han har inte rätt att återvända till Sverige.
Spionhistorien var en traumatisk upplevelse och ett uppvaknande för SLU, säger nuvarande rektorn Lisa Sennerby Forsse.
- Vi har fått med oss en ny vaksamhet när det gäller vilka som kommer hit och på vilket sätt de kommer. Inte så att vi lever med misstänksamhetens prägel på vår verksamhet, men vi har lärt oss en ordentlig läxa. Vi har varit naiva i Sverige, säger hon.
Ändå har SLU inte ändrat på några rutiner, trots att det som hände pågår hela tiden, enligt Säpo.
- Vi har ett akademiskt fritt och öppet system och ett väldigt inflöde av forskare och studenter från utlandet. Det vill vi inte ändra på. Vi vill inte att man går runt och misstänkliggör sina kolleger och har inte gått ut med några varningar, säger Lisa Sennerby Forsse.
På Säpo medger man att det finns en slags målkonflikt mellan den öppna forskarvärlden och behovet av att skydda viss information.
- Vi får söka en slags kompromiss. Ett problem är att forskarna inte alltid vet vad i deras forskning som är skyddsvärt, säger Olle Jarstad.
Lisa Sennerby Forsse tycker att samarbetet med Säpo fungerar mycket bra.
- Det har förståelse för att vi inte sysslar med hemligheter, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter