Dags att börja vara orolig?

Kan de goda tiderna vara över, lurar ekonomisk nedgång runt hörnet? Efter den senaste tidens svarta tidningsrubriker är det en befogad fråga. På bara några få månader har rapporteringen av svensk och internationell ekonomi helt ändrat karaktär.
Visst har det länge antytts att de allra godaste tiderna snart skulle vara över, och både det ena och andra tecknet på att någonting inte har stått rätt till har kunnat anas. Därifrån är det dock ett långt steg till en annalkande jättekris för svensk ekonomi. Inflationen är förvisso högre och tillväxttakten förväntas sjunka de kommande åren. Men bakom de mediala larmrapporterna ser det inte lika mörkt ut. Inte än, kanske ska sägas.

Dystra prognoser riskerar nämligen att bli självuppfyllande. Om individer förväntar sig en sämre utveckling, kommer de att agera på ett sätt som spär på just det de vill undvika. Löntagare som tror att inflationen kommer att öka kommer att begära större löneökningar som i sin tur spär på prisutvecklingen.
Det går heller inte att förneka att inflationen i december nådde sin högsta nivå på 14 år. Den underliggande inflationen, måttet som Riksbanken ägnar mest uppmärksamhet åt, ligger dock på beskedliga två procent. Få bedömare tror heller att inflationen kommer att fortsätta stiga. Och vad gäller tillväxten handlar det om prognoser som skrivs ned några tiondels procentenheter, även om utsagorna varierar. Konjunkturinstitutet gör den ljusaste bedömningen och tror på en tillväxt på tre procent under 2008. Nordea står för den andra ytterligheten i analytikerskaran med en prognostiserad tillväxt kring två procent de kommande åren.

I de mest pessimistiska prognoserna rör det sig alltså snarare om en tillbakagång till nivåer vi tidvis fått vänja oss vid allt sedan rekordårens slut. Den ekonomiska expertisen målar upp ungefär samma bild av framtiden, om än i olika nyanser. Det kan förstås gå både bättre eller sämre, prognoser är trots allt bara prognoser. Svensk ekonomi är fortfarande förhållandevis stark. De offentliga finanserna är stabila, reallöner och sysselsättning fortsätter att stiga och kreditgivarna tycks stå relativt stadigt.
Detta minskar inte vårt beroende av omvärlden. Som ett litet exportland är vår utveckling avhängig den internationella konjunkturen. Men de värsta scenarierna förtjänar nog att tas med en nypa salt.