Det hade i så fall varit riskabelt. En partiledare bör vara noga med att använda argument som hänger ihop när han angriper sina motståndare. Men Damberg är bara stand-in för partiledaren, som ju inte sitter i riksdagen. Han tror sig tydligen kunna ta ut svängarna lite mer utan att det drabbar partiet. Eller är det fråga om en medveten arbetsfördelning?
Damberg pratade inte bara jobb, skola och välfärd utan gav sig också till att attackera regeringen på den punkt där alla – även socialdemokrater – brukar mena att den har lyckats: att hålla i statsfinanserna. Budgeten visar ett underskott på 87 miljarder. När Göran Perssons regering avgick fanns i stället ett överskott på 65 miljarder. Mellanskillnaden skulle ha ”slarvats bort”, genom de skattesänkningar som regeringen genomfört. Att S i verkligheten accepterat samtliga jobbskatteavdrag som genomförts och inte tänker riva upp dem nämnde han däremot inte.
Inte heller sade han ett ord om hur det hänger ihop med budgetunderskottet. Vilket underskott eller överskott man kan ha i budgeten beror till stor del på på konjunkturen och den är en helt annan nu än 2006, i huvudsak som ett resultat av den globala finanskrisen. Regeringen har medvetet fört en politik för att stimulera konsumtionen i syfte att hjälpa upp hushållens disponibla inkomster och därmed efterfrågan och sysselsättningen. Också de låga räntorna har bidragit till detta.
Varje socialdemokratisk regering från Ernst Wigforss tid och framåt skulle ha gjort detsamma. Vare sig det hade skett med hjälp av skatten eller på något annat sätt så hade budgeten då visat underskott. Hade man gjort tvärtom, hållit fast vid överskottet från 2006 trots den globala krisen, så hade vi haft en betydligt djupare lågkonjunktur och betydligt högre arbetslöshet än vad vi haft de senaste åren.
Men Damberg gick längre än så. I ett par häpnadsväckande passager insinuerade han att Sverige genom en konjunkturpolitik av det slag som också Socialdemokraterna skulle ha fört i regeringsställning höll på att driva Sverige till samma belägenhet som Grekland. Nu handlade det om statsskulden, som kan beskrivas som summan av tidigare budgetunderskott.
Det är bara det att statsskulden i Sverige har minskat under alliansens regeringstid och i själva verket är en av de lägsta inom EU-området. Att påstå att den svenska regeringen är på väg att driva in landet i det sydeuropeiska skuldträsket har samma trovärdighet som att antyda att påven är ateist. Det gör bara den som utgår från att väljarna inte förstår något alls om ekonomiska samband och är beredd att utnyttja denna förmodade okunnighet till det yttersta.
En partiledare kan inte tillåta sig sådant utan att riskera sin egen trovärdighet. Men Damberg är ju bara vikarie.