Är man med i en kulturförening som Fyrisgillet så gillar man läget, vare sig det är regn eller sol.
Det duggade tätt med föreningsaktiva på torsdagskvällen och de klagade inte över vädret. Det är ju svenskt, resonerade de under regntunga moln.
Eldsjälen Ingar Bruce var mest orolig över att ryssgubben skulle ha blommat över i dikesrenen, men hon fann dem till stången och kom dessutom till Disagården med rallarros och akleja. Hon har gillat midsommar sedan hon var liten i Kalmar och åkte lastbilsflak med de andra för att samla björkris. Nu är hon med och drar i trådarna till det evenemang som på två dagar lockar tusentals Uppsalabor.
Malin Bredenberg som också var med och basade denna torsdagskväll gillar midsommaren som hon tycker står för svensk sommar, kultur och tradition. Besökarna skulle inte ha så mycket att komma till om inte hon och de andra i gillet drog sitt strå till stacken och fixade våfflor och kaffe medan andra kommer dit för att uppleva den svenska traditionen. Midsommartid är med arbetsbördan inkluderad den största högtiden på året, förklarar Fyrisgillets medlemmar. De är cirka 250 nuförtiden vilket är en radikal minskning sedan 1980-talet då man var 1 000. Men medlemmars barnbarn var på plats vid Disagårdens dansbana och övade till fiolerna inför fredagens folkdansuppvisning.