Annie Forsgren,
socionom och ordförande i Uppsala tjejjour
– Stor fråga men överlag handlar det om könsmaktsordningen och objektifieringen av kvinnan. Synen på en kvinnas kropp är att den är till för något annat, den är till för att behaga och vara passiv samt att föda. Det är inte hennes egen, aktiva kropp och därmed blir hon fråntagen sitt självbestämmande. Hon får inte bestämma över sin egen kropp. De tankegångarna finns överallt, människor anser att de har rätt att ha åsikter om kvinnors kroppar. Abortmotståndare till exempel tycker att de ska få bestämma över en massa okända kvinnors kroppar. Vi är alla medskapare i detta. Vi reproducerar och sprider denna syn på kvinnokroppen. Objektifieringen märks både i språk och bild. En kvinna blir påsatt medan en man sätter på. Tittar man på reklambilder är kvinnor ofta avklädda medan männen är påklädda. Hon blickar mot honom medan han tittar åt annat håll. Medialt ska vi inte tala om, med alla artiklar som uppmanar kvinnor att gå ner i vikt eller om kändisar som gått upp i vikt.
-– Tydligare blir det inte att kvinnors kroppar är till för att betraktas och ha synpunkter på. Normen för hur en funktionsduglig kropp ska vara, tillhör den hetero, vita, medelålders, europeiska mannen. Där blir kvinnan automatiskt underställd.
Denise Malmberg,
lektor i genusvetenskap, Uppsala universitet
– Det är baske mig ingen lätt fråga och svaret får bli tolkningar. Det finns undersökningar som visar att unga tjejer hur duktiga och snygga de än är, aldrig, aldrig är nöjda med sin kropp. En anledning är förstås att kommersiella intressen har mycket att tjäna på kvinnors missnöje. Taktiken är att betona det som inte är bra och att skuldbelägga. Bakom ligger en vilja kontrollera kvinnan genom att förminska henne och få henne att känna att hon inte duger. Jag tolkar det som ett sätt att utöva makt.
– Att skaffa sig makt kan också yttra sig i att slå. Genom mitt arbete har jag varit i kontakt med kvinnor med funktionshinder och vet att männen som slår dem ofta gör det mot den del av kroppen där funktionshindret sitter. På samma sätt som andra män som slår kvinnor åtminstone till en början gör det på ställen där det inte syns.
– Historiskt sett har kvinnors kroppar förknippats med utseende, medan mäns kroppar varit kopplade till själen och tänkandet, vilket gett männen hög status. Dessutom har kvinnokroppar mycket mer än manskroppar kopplats ihop med reproduktivitet, och att det är det som motiverar kvinnans existens. Fast det är nog en generationsfråga också, i dag finns även unga män som känner att de måste förändra sina kroppar.
Talin Davidian,
ordförande för Tris, Tjejers rätt i samhället
– Kvinnokroppen har alltid varit ett objekt för det betraktande ögat. Kvinnan har gestaltats i olika former ibland som hjälplös, oskuld, vacker, ren, sexig, snuskig, ful och så vidare. Sällan har kvinnokroppen setts för just vad den är, en fysiologisk kropp med funktioner. Sedan barnsben har vi fått lära oss att begränsa våra handlingsutrymmen och ingå i principer som är accepterade.
– Den målgruppen som jag möter, unga tjejer som lever med normer och begränsningar just på grund av att de är tjejer, får inte möjlighet att använda sin kropp i samma utsträckning som de flesta ungdomar i Sverige får göra. Snarare har just hennes kropp blivit till något som hon själv inte har valt.
– Med andra ord vill jag påstå att kvinnans kropp är ett uttryck för att tillfredsställa åskådarna och deras olika behov. Jag vill avsluta mitt svar med att citera Nussbaum, som är professor i rättsetik: ” Rättigheter är kombinerade förmågor som varje människa har rätt till just för att hon är människa”. Och jag har rätten att uttrycka mig genom min kropp just för att jag människa-kvinna.