Den slutsatsen drar forskare vid Uppsala universitet och Pretoria university i en studie, som publiceras i facktidskriften PLOS Genetics.
– Vår genetiska kartläggning är ett stort steg närmare en förklaring till mysteriet om varför en population av honungsbin i södra Afrika har utvecklats till att föröka sig utan hanar. I förlängningen kan den förmodligen också hjälpa oss att bättre förstå varför evolutionen nästan alltid gynnat fortplantning med sex, säger Matthew Webster, forskare vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet.
För att de allra flesta djur ska kunna föröka sig och överleva behövs både äggproducerande honor och hanar, som befruktar deras ägg med sina spermier. Detta gäller också för honungsbin, även om det i deras hierarkiska samhällen enbart är drottningen som producerar avkomma genom att lägga ägg som befruktas av hanarna, drönarna. Alla andra bihonor är arbetsbin som sköter allt jobb i bisamhället.
Men det finns undantag, till exempel de så kallade Kapbina som lever på Afrikas södra udde. Hos denna märkliga grupp honungsbin föröka sig även andra honor än drottningen och de gör det utan hjälp av några drönare.
– I stället för att lägga ägg som befruktas av drönarspermier producerar dessa arbetsbin ägg som i princip är befruktade med deras eget dna. Dessa ägg utvecklas till nya arbetsbin, som i sin tur kan invadera andra bisamhällen, fortsätta att föröka sig på samma sätt och ta över dem. Till sist dukar dessa bisamhällen under, säger Matthew Webster.
I den nya studien har forskarna med avancerad genteknik kartlagt hela arvsmassan hos ett urval av Kapin och ett par andra underarter av afrikanska honungsbin.
Kartläggningarna visar att deras arvsmassor i det stora hela är mycket lika. Vid ett flertal gener fanns dock alltid skillnader i dna-spiralens uppbyggnad mellan Kapbina och andra honungsbin.
– Till skillnad från vad en del forskare trott verkar det alltså inte vara en enda genetisk förändring utan förändringar i ett flertal gener med olika funktioner som tillsammans kan förklara Kapbinas onormala äggproduktionen och deras unika beteende med social parasitism, säger Matthew Webster.
Finns det några skäl för halva mänskligheten att oroa sig för vad kunskaper om hur Kapbihonor bär sig åt för att föröka sig utan hanar i förlängningen kan leda till för deras egen del?
– "Jungfrufödslar” förekommer faktiskt förvånansvärt ofta i djurriket och har observerats hos till exempel ormar, ödlor, hajar, kalkon och fisk. Det anses dock vara omöjligt hos däggdjur som oss, eftersom kromosomer med både manligt och kvinnligt ursprung behövs för att bilda ett embryo. Halva mänskligheten kan alltså vila lugnt!, säger Matthew Webster.