David Wolfbrandt stod och repade med sitt band nÀr brandlarmet gick.
Vad som började som en helt vanlig fredagskvÀll med umgÀnge och pingis förvandlades snart till nÄgot helt annat för David Edsjö, vice ordförande i Ungdomens hus.
â Efter att vi spelat pingis gick jag upp för att lĂ„sa andra vĂ„ningen. DĂ„ sĂ„g jag att det var helt rökfyllt och att det brann. Vi försökte slĂ€cka lĂ„gorna med hjĂ€lp av brandslĂ€ckare men det gick inte, sĂ„ vi ringde brandkĂ„ren och tog oss ut.
NÀr vÀl brandkÄren hade kommit till platsen slog lÄgor ut genom fönsterna.
â Det har inte sjunkit in Ă€n, jag Ă€r fortfarande i chock.
Han sÀger att det Àr svÄrt att i nulÀget avgöra vad branden innebÀr för verksamheten, och att flera andra styrelsemedlemmar han varit i kontakt med ocksÄ Àr i chock.
â Det Ă€r svĂ„rt att fatta att nĂ„got sĂ„dant hĂ€r hĂ€nder.
David Wolfbrandt stod och repade med sitt band nÀr brandlarmet gick.
â Vi hörde att brandlarmet gick och gick runt för att kolla var det brann. Jag gick inte sĂ„ nĂ€ra utan letade efter sĂ„ mĂ„nga brandslĂ€ckare som möjligt. NĂ€r vi kom ner sĂ„g vi skitstora lĂ„gor och utrymde, sĂ€ger han.
Han sÀger att skejtrampen inne i byggnaden började brinna. Enligt honom ska det ha brunnit bakom och ovanpÄ den.
â Jag kollade replokalerna innan jag gick ut för att kolla att ingen var kvar. Jag Ă€r 90% sĂ€ker pĂ„ att ingen var kvar och att jag var sist ut, men jag kan inte vara 100% sĂ€ker.
Hur kÀnns det nu?
â Det kĂ€nns för jĂ€vligt. Det kĂ€nns som ganska lĂ„g chans att vi fĂ„r vara kvar i huset efter att de har renoverat.
Tino Rosenvinge frÄn Hedemora hade rest till Uppsala för att repa med sitt band.
Tino Rosenvinge frÄn Hedemora hade rest till Uppsala för att repa med sitt band. Han kom fram till Ungdomens hus just nÀr brandlarmet gick.
â Jag sĂ„g en massa mĂ€nniskor springa ut ur huset och hörde brandlarmet, sĂ€ger Tino.
PÄ dem som lÀmnade huset verkade det först som att det inte brann sÄ mycket, och Tino trodde att det kanske redan var slÀckt. Men sedan gick allt snabbt.
â Bara en, tvĂ„ minuter senare sĂ„ hör man hur fönstret gĂ„r sönder och faller ner pĂ„ gatan. Först kom det lĂ„gor ur ett fönster och lite senare ur tre fönster, sĂ€ger Tino som stannat kvar pĂ„ platsen.
â Det var lite skakigt. Jag var ju precis pĂ„ vĂ€g in dĂ€r. TĂ€nk om jag kommit nĂ„gra minuter tidigare, dĂ„ hade jag varit mitt i det, sĂ€ger han.