De försöker finna förklaringen till bussolyckan

Försvarsmaktens hangar nummer 86 vid Ärna har blivit sista anhalt för de båda olycksbussarna på linje 811. I en månad har haverikommissionen genomfört sin tekniska undersökning på plats. Med framvagnarna vilande på kraftiga järnstöd står de sargade bussarna bredvid varandra. På golvet ligger vriden plåt, säten och hjul. Här inne används helst små ord och låga röster.
Utredningens mål är att förklara vad som hände, varför det hände och hur något liknande kan undvikas:
- Men bussolyckor kommer förstås att hända igen, precis som andra olyckor, konstaterar utredaren Urban Kjellberg. Man kan säga att vi arbetar för att konsekvenserna inte ska bli så svåra som i det här fallet.

Utredningens chef Gerd Svensson avslöjar inga resultat. Men hon bedömer att slutrapporten, som lämnas tidigast vid årsskiftet, kommer att besvara ?en hel del? frågor. Och avfärda annat. En lastbil som stod parkerad intill olycksplatsen och dess eventuella påverkan på förloppet tillhör de många inslag som utredarna granskat.
Nu råder stillhet i hangaren. Arbetet på plats avslutas snart. En utredare sågar loss en provbit från ett framdäck. En annan sitter vid skrivbordet i hörnet. I mittgången på en av bussarna står Alexander Johansson från Norrköping och lyser med en lampa mellan sätena, antecknar i ett protokoll och fortsätter sin granskning. Han har sett många olycksfordon, men inga så söndertrasade som de gula Upplandsbussarna. Han försöker agera professionellt, men är inte oberörd av jobbet ombord:
- Det går inte att komma ifrån, när man vet vad som hände härinne. Man arbetar med en särskild slags värdighet. Och jag är stolt att min kunskap tas i anspråk, säger han.

I trappan ned till bussens utgångsdörr ligger en tidning från 27 februari, olycksdagen. Överallt krasar glassplittret under fötterna. Två UL-biljetter sticker fram vid ett säte. Under ett krossat fönster ligger två smörgåsar kvar i sitt paket. På en stolsdyna intill, några torra granbarr. Längst fram gapar det stora hålet i bussens sida, där en härva av eltrådar väller fram. Allt tycks vittna om de kaotiska minuterna i februari, när morgonpendlarnas dagliga resa blev en tragedi.
Ett tiotal personer ingår i utredningen. Arbetet bedrivs minst lika mycket vid skrivborden som i hangaren. Utredarna fingranskar fordonen men undersöker också bussbolagens säkerhetsrutiner, dokumentation av räddningsarbetet, trafiksituationen på platsen, intervjuar inblandade och mycket annat. Men de ägnar sig inte åt frågan om någon bär ansvar för händelsen. Den är ett område för polis och åklagare.

Vissa delar av arbetet visar sig vara närmast ett detektivuppdrag. En analys av en upphittad trådbit från en av bussarna kan snart räta ut ännu ett frågetecken. I annat fall måste utredarna grubbla vidare.
- Viktigast är att inte fastna i ett spår. Vi måste hela tiden vara öppna för oväntade förklaringar, säger Alexander Johansson.

De försöker finna förklaringen till bussolyckan

I en hangar på Uppsala garnison undersöker Statens haverikommission bussvraken efter olyckan på länsväg 288. Nu trappas arbetet ned. Sökandet efter olycksorsaken fortsätter vid skrivborden.