De har gjort sin andra provrörsbefruktning
Fertilitetscentrum i Uppsala bygger ut för att kunna ta emot fler patienter. Marléne Svensson och Markus Bartsch från Västerås har nyligen gjort sin andra provrörsbefruktning.
Foto: Annika af Klercker
- Vi hade försökt få barn i två års tid innan vi gjorde en fertilitetsutredning. Den visade att allt fungerar som det ska, men vi har ändå inte lyckats. För tio procent av de barnlösa finns ingen förklaring. Vi tillhör dom, säger de.
De är båda 39 år och chansen att bli gravid minskar snabbt med åldern. Som barnmorska känner Marléne väl till oddsen. Efter 35 sjunker chanserna i snitt att bli naturligt gravid från 34 till 12 procent. Efter 40 kan de vara så låga som sex procent. Att de inte skaffat barn i yngre år beror på att varken Markus eller Marléne träffat den rätte tidigare.
- Vi har känt varandra sedan i mellanstadiet, men möttes på nytt för fyra år sedan och nu sade det klick, säger Marléne.
Egna barn är bådas stora dröm. Men tiden går och omgivning och arbetskamrater undrar och pratar. Vissa är rakt på sak och vill veta varför det inte blir något. Andra undviker att tala om barn när Markus och Marléne är med.
- De tycks tro att de skonar oss på något sätt. Nu är alla jättenyfikna på hur det här ska gå, men vissa vågar ändå inte fråga.
De som bestämmer sig för att göra en provrörsbefruktning tvingas in i en kraftigt styrd tillvaro med tider, mediciner, läkarbesök och kontroller.
I den processen hänger det mesta på Marléne. Marcus fungerar som ett stöd.
- Det är viktigt att vara i bra stämning och det kan han se till att jag är, säger Marléne.
Det är också viktigt med förstående och flexibla arbetsgivare. För barnmorskan Marléne är det inget problem. Markus, som har ett jobb som säljare vid företaget ABB i Västerås, har också full förståelse från sin arbetsgivare.
- Jag har haft jättetur. För dem som har en oförstående chef kan det bli stora problem, säger Markus.
De flesta behandlingar görs vid lasarettet i Västerås. För provrörsbefruktningen måste de dock resa till fertilitetscentrum i Uppsala.
Behandlingen där tar två dagar. Under dag ett tas äggblåsor ut ur Marlénes äggstockar och Markus lämnar sperma. Två dagar senare är de tillbaka. Då förs det befruktade ägget in i livmodern.
- Det är så konstigt. Tre par är där samtidigt. Alla vet vad alla andra gör och när de gör det, ändå talar vi knappt med varandra. Vi har nästan inte ögonkontakt. Det är lite som att komma in folks sängkammare, det alla heligaste, skrattar Marléne.
Men det vägs upp av att personalen är "underbar".
- Vi har stort förtroende för läkarna och är otroligt tacksamma för att den här möjligheten erbjuds.
Utanför sjukhuset finns dock dolda, negativa attityder till barnlösa. Marléne har varit med om att personal på Apoteket påpekar att de hormonella mediciner som hon tar "är mycket dyra".
- Som om jag egentligen inte borde få dem, att det skulle vara mitt fel att jag inte blir gravid. Det har lett till att jag ifrågasatt mig själv. Sådant här pratar man inte så mycket om när det gäller barnlösa, säger Marléne.
Nu, när de går och väntar på besked, kommer nya frågor. Är vi för gamla? Kommer vi att bli bra föräldrar? Orkar vi med?
Misslyckas befruktningen blir fallet djupt.
- Man blir väldigt besviken. Varje morgon när jag går på toaletten är jag rädd för att ha fått en blödning, ett missfall. Men just nu så känns det på ett annorlunda sätt. Det känns som om något lever i magen, säger Marléne.
Skulle provrörsbefruktning inte fungera som metod så är de beredda att gå vidare och pröva med äggdonation.
- I sista hand adoption. Ett eget barn vill vi ha. Men vi tror det här kommer att gå bra, säger Markus och Marléne.
Så jobbar vi med nyheter