De har stöttat tjejer i tio år

I en villa vid Vasaparken har tjejjouren sina lokaler. Det är en av många adresser där de hållit till sedan de startade, och framtiden ser fort­farande osäker ut. Svårigheter med finansiering har präglat verksamheten från början, men de har aldrig haft svårt att hitta engagerade volontärer som vill jobba med dem.

Tjejjourens grundverksamhet består av en chattjour dit unga tjejer kan söka sig med problem eller frågor, eller bara för att prata.

– Självmordstankar är vanligt, men också lite enklare grejer som att de vill ha hjälp med preventivmedel, säger jourtjejen Rebecca Mueller.

Chatten är också en möjlighet för tjejerna att testa sin historia, kanske för ­första gången, och se vad responsen blir.

– De undrar om någon kommer att tro dem. Hos oss kan de få en bekräftande respons, och det kan hjälpa dem att våga berätta för någon annan. Vi är en första­instans, säger styrelseledamoten Annie Forsgren.

Ända sedan tjejjouren startade har det varit en konstant uppåtkurva i antalet tjejer som hör av sig och vill ha hjälp. Behovet finns verkligen, enligt Annie Forsgren, och ökningen de ser stämmer väl överens med stati­stiken. Unga människor mår allt sämre, och det gäller framför allt tjejerna.

Andelen unga med psykiska problem har enligt SCB nästan trefaldigats sedan 1990-talets början, och kvinnor i åldern 16–24 år är värst drabbade.

Folkhälsomyndighetens rapport från förra året visar att 25 procent av kvinnor i den åldern uppger att de har psykiska besvär.

Rapporten visar också att 13 procent av alla kvinnor har tvingats till samlag före 18 års ålder och att endast 20 procent av sexualbrotten anmäls.

Samma dystra siffror visar sig även i stati­stiken över självmord. Antal självmord ökar mest i åldersgruppen 15–24 år, och självmordsförsök bland unga är tre gånger så vanligt bland tjejer.

– Jag tror att det beror mycket på patriarkatet och tingens ordning. Yngre och kvinnor marginaliseras och tas inte på allvar, så det är en dubbel utsatthet att vara både ung och kvinna, säger Annie Forsgren.

Förutom jourverksamheten jobbar tjejjouren också förebyggande med normkritik. På besök i skolor och på fritidsgårdar och evenemang pratar de om ämnen som gränssättning, sexualiserat våld och machokultur. Förhoppningen är att förebygga utanförskap genom att skapa medvetenhet om olikheter och att dra uppmärksamhet till frågor som är viktiga för unga tjejer. Inför tioårsjubileet tänker de satsa ännu hårdare på att nå ut med sitt budskap med hjälp av debattartiklar och myndighetsbesök.

– Just nu håller vi på med en skolturné bland nionde­klassare om våldtäkt och samtycke. Vi vill skapa medvetande om vad sex är och att det finns en tydlig gräns mellan sex och våldtäkt. Det är ett laddat ämne, men jätte­viktigt, säger jourtjejen Annie Lazo.

Samtidigt som volontär­arbetarna jobbar hårt känner de av resursbristen. Kommunen och Socialstyrelsen kan bidra med en del, men inte så att det räcker. Drömmen är att ha en person anställd på heltid och en egen permanent lokal.

– Det administrativa tar så mycket tid för ideella krafter. Om vi hade haft obegränsade resurser skulle vi skaffa egen lokal dit tjejer kunde komma för stödsamtal – en frizon för unga tjejer att umgås, säger Annie Forsgren.

Men ävenutan tillräckliga resurser har tjejjouren hunnit åstadkomma mycket på tio år, något jourtjejerna själva är tacksamma för.

– Det är skönt att kunna göra något. Det ger mig kraft att bli ännu argare över tjejers situation, men det är också ett sätt att kanalisera ilskan. Frustrationen är en drivkraft för att fortsätta, säger Annie Forsgren.

– Jag vet inte om det jag gör hjälper, men tjejerna har åtminstone fått stöd och förståelse för en liten stund. De kanske inte har någon annan, och den stunden kan betyda så mycket, säger Rebecca Mueller.