De hjälper utsatta ungdomar

Verksamheten Perrongen har i drygt tio år varit en viktig anhalt för utsatta ungdomar och familjer som har behov av stöd från samhället. Genom bland annat kontaktpersoner arbetar man för att ge ungdomarna struktur i tillvaron.

Ulrika Dufwa har jobbat med utsatta ungdomar i 17 år.

Ulrika Dufwa har jobbat med utsatta ungdomar i 17 år.

Foto: Rolf Hamilton

Uppsala2009-03-18 06:00
Verksamheten Perrongen utgör en del av kommunens socialtjänst, men har samtidigt en fristående karaktär, där den praktiska insatsen sker i nära samverkan med myndighetsutövningen.
- Fördelen med Perrongen är den öppna ingången, och att vi har resurser att arbeta med helheten. Ungdomarnas slussas inte mellan olika enheter utan vi kan stötta dem i alla delar av livet under två års tid, säger Pia Sandqvist, socialsekreterare och en av de ansvariga för verksamheten på Perrongen.

Perrongen erbjuder öppenvård för ungdomar mellan 12 och 20 år. Att ge ungdomarna struktur och balans i tillvaron är a och o, men kräver en gedigen, samordnad insats som innefattar livets alla områden.
- Vi arbetar utifrån en modell med fyra ben: Jag, skola, fritid och familj. Alla elementen är lika viktiga för den personliga utvecklingen, säger Pia Sandqvist.
Hon har arbetat på Perrongen i över tio år och har sett hur utvecklingen gått mot mer komplicerad problematik.
- Samhällsklimatet har hårdnat och kraven i dag är högre. Det är inte så lätt att vara ung.
På Perrongen knyts ungdomarna direkt till en kontaktperson, som individanpassas efter behov. Ulrika Dufwa har varit kontaktperson sedan starten och har verkat i nära kontakt med fem olika ungdomar.
- Jag har trivts väldigt bra med uppgiften. Men det krävs mycket tid och engagemang, säger hon.
Att vara kontaktperson innebär regelbundna träffar med den aktuella ungdomen två kvällar i veckan samt övernattning på Perrongen varannan helg. Det kan handla om att hjälpa till med läxorna, gå på bio, träna eller helt enkelt att bara vara en förebild. Dessutom är målet att ha tät kontakt med den berörda familjen.

Ulrika Dufwa har fortfarande bra kontakt med alla sina tidigare ungdomar, som i dag har ordnade livssituationer.
- När man bor tillsammans och träffas flera gånger i veckan under en lång period så kommer man nära varandra. Man blir lite som en kompis, eller som en storasyster. Men var och en måste bestämma själv hur mycket man ska ge, det här ju en extra insats som man gör, säger hon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om