På väggen hänger Kurdistans flagga, och bilder av den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan och av kurdiska unga martyrer som stupat i kampen för ett fritt Kurdistan. Kurdisk tv visar folkdans medan ett 20-tal Uppsalakurder hungerstrejkar för tredje dagen i sympati med fängslade bröder och systrar.
På några madrasser utefter väggen sitter de strejkande.
– Vi hungerstrejkar mot Turkiets politiska massarresteringar av kurdiska intellektuella: politiker, parlamentariker, journalister lärare och jurister, däribland 50 av Abdullah Öcalans advokater. Alla har ”PKK-stämplats” och fängslats. Arresteringarna har pågått sedan 2009, och det handlar i dag om uppemot 10 000 politiska fångar, säger Mustafa Cetinkaya.
Kurderna här inne kommer från många olika delar av världen och har rötter i bland annat Libanon och Irak. Men de ser sig som kurder och deras hemland heter Kurdistan.
– Med hungerstrejken vill vi uppmana världen att inte blunda för Turkiets förtryck av kurdernas mänskliga rättigheter, säger Siham Cetinkaya, och för över samtalet på ett annat problem som oroar de församlade: den forne PKK-ledaren Abdullah Öcalan har inte haft kontakt med yttervärlden på sju månader, hävdar hon.
– Inte ens hans familj och advokater har träffat honom. Vi vill ha frihet för vår ledare, säger Siham Cetinkaya.
Öcalan greps 1999 av turkarna och dömdes till döden för bland annat högförräderi. Efter påtryckningar från EU avskaffade Turkiet 2002 dödsstraff i fredstid, och hans straff omvandlades till livstids fängelse.
Under lördagseftermiddagen besökte vänsterpartisten Torbjörn Björlund de hungerstrejkande kurderna.
– Vi har varit engagerade i kurdfrågan ända sedan Oswald Söderqvists dagar på 1970-talet. Det handlar om alla folkgruppers rätt till mänskliga rättigheter och demokrati. Visst, PKK står på en terrorlista, men det finns ett antal organisationer som inte borde finnas med där, däribland PKK. PKK är i dag en organisation som slåss för kurdernas rätt med politiska medel, inte väpnad kamp, säger Torbjörn Björlund.
Och Yekbun Alp från Kurdiska solidaritetsföreningen funderar på hur det ska gå när Turkiet blir EU-medlem.
– Då ska man plötsligt respektera mänskliga rättigheter och minoriteters språk och kultur – demokratiska grundstenar. I dag använder den turkiska regimen ”PKK-kortet” för att fängsla människor som på legal väg arbetar för förändringar, säger hon.