Mauricio Amigo, 28 år
Maruicio Amigo har precis blivit klar med en ettårig utbildning till installationselektriker. När UNT träffar honom har han just registrerat sig på Arbetsförmedlingen.
– Det är första gången jag är arbetslös. Förhoppningsvis blir det inte långvarigt, säger han.
Tidigare har han jobbat som butiksbiträde och gått en utbildning i internationell marknadsföring på universitetet.
– Men jag gick inte klart utbildningen. Jag kände att det inte var min grej, säger han.
Att i framtiden jobba som elektriker tycker han känns mycket bättre.
– Det var mer en slump att jag kom in på det. Jag sökte lite datakurser och tänkte att jag skulle söka något mer också. Det var på elektrikerutbildningen jag kom in. Och det visade sig vara jättebra, säger han.
Men för att få ett jobb måste han först få en lärlingsplats. Och det har än så länge gått lite trögt. Han har dock gott hopp om att det kommer att ordna sig inom en inte allt för lång tid.
– De har behov av folk. Det måste passa i tid bara, säger han.
Eric Fridén, 25 år
Drömjobbet är journalist på en vetenskapstidskrift, eller möjligen översättare. Eric Fridén, 25 år, är dock medveten om att det är en svår arbetsmarknad, men tror på sin egen förmåga.
Han skrev in sig som arbetslös i januari och beskriver sig själv som svårklassificerad för arbetsförmedlarna.
– Min formella utbildning, kandidatutbildningen i fysik, stämmer inte med min kompetens. Jag har jobbat som frilansöversättare tidigare och hoppas kunna få ett tillfälligt projektjobb åt en av mina förra uppdragsgivare.
Eric Fridéns första mål är att skaffa egen försörjning, ett jobb som kan vara vad som helst, så han håller sig flytande under tiden som han försöker sälja in frilansjobb och söka jobb.
– Det man slås av är att den mediala bilden inte stämmer. Det är inte så gott om enkla jobb på något lager eller att vända hamburgare på ett snabbmatsställe som man kan tro, säger Eric Fridén.
Framtidstron har han dock kvar.
– Jag har ett klart mål om vart jag vill komma och vilka jobb jag vill söka.
Tiina Kaiste, 52 år
Tiina Kaiste har av och till varit utan arbete sedan 90-talskrisen. Hon har fått känna på hur arbetsgivarna ratar dem som inte är unga och nyutexaminerade när de anställer.
Tiina Kaiste är sprudlande entusiastisk, har bred erfarenhet och imponerande språkkunskaper. Men hon är också en av 4 340 personer i Uppsala län som i statistiken kallas arbetslösa i program med aktivitetsstöd. Och hon har fått känna av hur tufft det är att som 52-åring med erfarenhet av administrativt arbete komma tillbaka till arbetsmarknaden.
– När man närmar sig 55 blir man ratad. Det är synd att de inte ser till den erfarenhet man har, säger hon.
– De ringde upp från en butik där jag sökt jobb och berättade att ”ett par unga fräscha” redan hade fått jobbet. Jag hörde i telefonen hur han ångrade sig när han sagt det. Efteråt tänkte jag att jag skulle ha svarat med att fråga om det inte fanns plats för några äldre fräscha också.
Tiina Kaiste berättar att när hon kom ut på arbetsmarknaden efter en akademisk sekreterarutbildning på 1980-talet såg allt bra ut. Det var inga problem att få jobb på Pharmacia i Uppsala. Efter fem år sökte hon sig vidare till Finland där hon fick jobb i ett exportföretag.
– Att som finne tala flytande svenska var en enorm merit på den finska arbetsmarknaden, säger hon.
Sedan lades det företaget ner och hon sökte sig åter tillbaka till Sverige.
– Jag var med om 80-talskrisen i Finland och sen kom 90-talskrisen i Sverige. Och efter det har det varit tufft att komma tillbaka, säger hon.
Sedan början av 90-talet har kortare anställningar varvats med kurser, praktikplatser och arbetslöshet. Under åren har hon skaffat sig breda språkkunskaper i finska, engelska, tyska, franska och turkiska. Förutom sekreterarutbildningen har hon också gått kurser så att hon kan jobba som elevassistent och försäljare. Just nu har hon en praktikplats som ordnats av Arbetsförmedlingen. Och hon börjar nästan ge upp hoppet om att få det administrativa jobb hon hoppats på.
– Jag har tänkt lite på att bli undersköterska. Men jag kan inte få studiemedel. Mitt enda hopp är att komma in på någon av de AMS-kurser som finns så jag kan fortsätta att få aktivitetsstöd, säger hon.
Tittar man på statistiken har gruppen utsatta ökat rejält bland de arbetslösa. Här ingår bland annat de som är över 55, personer utan gymnasieutbildning samt de som är födda utanför Europa. Med sina 52 år börjar Tiina Kaiste närma sig denna grupp. Men Jan-Eric Nyström, chef för Arbetsförmedlingen i Uppsala, ger ett visst hopp.
– Vi hade en tid då det gällde att vara 25 år, nyutexaminerad och ha lång yrkeserfarenhet, och det gick inte riktigt ihop. Men jag tycker mig se att det har blivit en nyktrare bild och lättat något i synen på att anställa seniora personer, säger han.