– Det vi är rädda för är feminisering, att hanfiskar blir sterila och att störa ekosystem, säger Berndt Björlenius, forskare på KTH.
Han står i en 15 kvadratmeter stor container fylld med tuber och provrör, på Kungsängsverket vid Fyrisån. Här undersöks just nu hur läkemedelsrester i avloppsvattnet ska hindras från att hamna i naturen.
– Och så antibiotikaresistens, fyller Hans Holmström, strateg på Uppsala vatten, i.
– Om läkemedel sprids storskaligt i miljön blir det förr eller senare så.
Att containern står just här beror på att Uppsala är en stor stad med en relativt liten, allt smutsigare, å.
– Då blir det mindre utspädning av avloppsvattnet. Torra sommardagar kan hälften av vattnet i Fyrisån bestå av renat avloppsvatten, säger Hans Holmström.
Ännu har inga effekter uppmätts av läkemedelsutsläpp i Sverige, men i flera engelska städer har fiskar blivit sterila.
– Vi vill vara beredda för att kunna ta bort de här ämnena, säger Berndt Björlenius.
Ungefär 50–60 procent av läkemedel försvinner i dagens reningsverk, men många substanser klara de inte av.
– Det är framförallt rester av p-piller vi jagar, och olika sorters hormoner. Vi tittar också på diklofenak, som ingår i värsksalvor och migränmedicin. De är vi riktigt oroliga för. I Indien har gamar dött efter att de ätit heliga kor som behandlats med värksalvor, säger Berndt Björlenius.
Hans Holmström ser läkemedelsrening som nästa steg när städer växer.
– På femtiotalet kom galler, sedan biologisk rening och på 60-talet började man rena fosfor och sedan kväve på kemisk väg. Nu är det det här, säger han.
Genom en svart plastslang slussas en promille av Kungsängsverkets vatten in i kolonner och tankar, där tolv kombinationer av teknik testas.
– Vi har kommit fram till två bra metoder – ozonering och aktivt kol. Vi testar också en biologisk reningsmetod (se faktaruta).
Proverna skickas till Umeå universitet för analys.
– Ännu har vi inga resultat klara från Uppsala. Men från erfarenheterna i Stockholms reningsverk ligger vi runt 90 procents rening.
Men vilken metod som är bäst skiljer sig mellan städer, eftersom deras avloppsvatten är olika sammansatt beroende på vilka indurstrier som finns.
– Jag blev faktiskt överraskad över att det var så stor skillnad på vattnet i Uppsala och Stockholm, säger Berndt Björlenius.
Hans Holmstöm är glad för att pilottestet görs på Kungsängsverket.
– Då har vi ett försprång och är förberedda när det kan bli storskaligt, säger han.
Men när det skulle kunna bli av vet ingen av dem.
– Om det blir drag under galoscherna så tar det kanske fem år. Men det ska malas och EU kommer att vara insyltat, så ett tioårsperspektiv ska man nog ha, säger Berndt Björlenius.
Han tycker att det behöver diskuteras vem som skulle betala för tekniken.
– Använder man kemikalier som inte bryts ner så kostar det extra i reningsteknik, och det är inte säkert att det ska betalas dolt av reningsverken. I stället kan det ligga på den som tillverkar kemikalierna, enligt principen om att förorenaren betalar.
I september flyttas containern till Västerås för fler tester. Men Berndt Björlenius har redan större planer, nämligen det första fullskaletestet i Sverige.
– Vi har fått pengar för att testa detta i Knivstaån. Jag ringde ett samtal alldeles nyss, vi riggar för ett treårigt projekt just nu.