Det första som syns ut mot Kungsängsgatan i Uppsala är butiken. Genom skyltfönstret skymtar mattor, dukar, kuddar, tryckta tröjor och annat hantverk. Men butiken är stängd en dag i veckan. Vi knackar på en av de tre dörrar som har Kap-design på skylten. Kap är förkortning för konst, ateljé och presenter.
Där inne sitter Johanna Berlin och broderar. Hon syr ett motiv utifrån den skiss hon tecknat innan. Ahmad Amin, som är konstnär och en av personalen på Kap-design hjälper henne att plocka fram hennes portfolio med bilder. Han brukar introducera henne för olika tekniker och hennes motiv varierar allt från porträtt på Måns Zelmerlöv och Sniff ur Mumin, till blommor, svampar, naturskildringar, traktorer och en fyr.
– Jag var i Skåne för länge sedan och då såg jag en fyr, säger Johanna Berlin som kommer att ställa ut tavlor under kulturveckan.
Att måla är hennes hobby och det gör hon hemma också. Kap-design är märkesnamnet på allt hantverk som skapas på Odin, en daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning. 14 personer kommer dit nästan varje dag, de är uppdelade i två grupper mest för att passa in i lokalerna. En korridor skiljer avdelningarna åt. Vi hamnar först i A-delen som står för ateljé.
– Har du en hund? frågar Peter Nordin, som sitter i sin rullstol vid ett annat bord och rengör röntgenplåtar i plast.
Plåtarna ska återanvänds som schabloner till tygtryck. Ibland jobbar de med silk-screen. Peter Nordin framställer också ved av återanvänt papper som han först strimlar och sedan blöter och lägger i en speciell press. Men roligast tycker han det är att måla sidensjalar.
– En arbetsterapeut höll på att bli tokig på mig för att jag målade för hårt så det gick hål i tyget. Man måste vara försiktigt, men det lär man sig fort, säger han och skrattar glatt.
Vi kommer fram till att ingen av oss kan ha hund, de behöver för mycket tillsyn och promenader. Dessutom kan någon av dem som Peter bor ihop med vara allergisk.
Peter Nordin har varit på den dagliga verksamheten sedan starten för 14 år sedan. Han trivs bra där och speciellt gillar han att här är lugnt. Han är 56 år och när han vill att det ska hända saker åker han till Allsång på Skansen på sommaren.
– Vi försöker ta tillvara det som varje person kan och tycker om att göra och utvecklar det, säger Kajsa Johansson, som är en ur personalen på Kap-design.
Hon är slöjdlärare i botten men som trivs bättre att jobba med utvecklingsstörda personer än i skolan.
– Det är något väldigt speciellt att jobba här men det är svårt att beskriva med ord. Människorna här berör mig på ett märkvärdigt sätt, säger Kajsa Johansson.
Vi går vidare till B-delen, b:et står för butik. I ett hörn sitter Therese Linde och syr spishanddukar. Hon gör tummen upp när väva mattor kommer på tal. Just den här dagen blir hon ansträngd av att prata för hon har haft astmaattacker. Men hon berättar ändå om sitt arbetsschema: På tisdag syr hon, på onsdag är det vävning, på torsdag ska hon sy tomtar och på fredag fyller hon vetekuddar.
Therese Linde kan sy på maskin och visar gärna de mattor som hon vävt. De är inte till salu utan redan förbeställda av kunder. Therese Linde har valt färgerna.
– Det är lätt att väva, säger hon och ser nöjd ut, trots att hon har lite svårt att andas.
Varannan vecka har de möte på tisdagar. Då lägger de upp planer för vad de ska göra utöver de vanliga uppgifterna, det kan vara studiebesök eller inköp till exempel. Marika Larsson är den som brukar renskriva mötesprotokollen. Men nu ska hon gå hem.
– Jag trivs här. Det är bra att ha något att göra. Jag gillar inte att gå och häcka, säger hon och tar på sig ytterkläderna för att hennes arbetsdag är slut.
De som deltar i den dagliga verksamheten får lön, så kallad habiliteringsersättning för sitt arbete. De har pensioner men får ett tillskott på 30 kronor om dagen för halvdag, och 40 kronor för heldag är minst fem timmar.
– Jag märker att det betyder mycket för dem att ha ett jobb att gå till. Och väldigt viktigt tror jag att gemenskapen här är, säger Kajsa Johansson.
Också Therese Linde ska gå hem för dagen. Ahmad Amin väntar tills hon klätt på sig och går med henne i armkrok ut på trottoaren. Han har ett nystartsjobb på Kap och hoppas på att han få fortsätta.
– Jag vet inte hur det blir framöver, men ska kämpa för att få vara kvar här, säger han.
– Han är verkligen ett lyft för den konstnärliga verksamheten här, säger Kajsa Johansson.
På väggen sitter en broderad tavla med texten: ”Vi klarar allt som är möjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.”