Deras nya utsikt - ett höghus
- Där borta vid fågelbordet blir det en transformatorstation, säger Hans Gunnarsson och pekar mot de flaxande talgoxarna.
Foto: Jörgen Hagelqvist
Hans Gunnarsson och hans granne Anna-Märta Vlugt är två av många Uppsalabor som de senaste åren upptäckt planer på ett nybygge utanför fönstret eller på gården. Stadens expansion gör att ytor som stått obebyggda i decennier blivit högintressanta.
Här i kanten av Källparken har kommunens byggnadsnämnd gett klartecken för ett tiovåningshus och en fyravåningsbyggnad, med bostadsrätter för seniorboende. Hösten 2005 informerades de boende om planerna. Då hade Anna-Märta Vlugt bott här i några månader.
- Jag var förkrossad, säger hon. Balkongen och utsikten mot Slottet var avgörande när jag föll för lägenheten. Nu får vi titta på en husvägg i stället.
Bostadsrättsföreningen samlade namnunderskrifter och kritiserade planerna i yttranden till kommunen. De påpekade att deras eget hus saknades på en kartbild över kvarteret. De gjorde egna bildmontage och skuggstudier som de ansåg mer rättvisande. I en pärm har Hans Gunnarsson alla skrivelser, ritningar och UNT-klipp, på samma sätt som många andra i hans situation.
Anna-Märta Vlugt har arkitektbakgrund. Hon är inte imponerad av det planerade huset. Löften om att det inte ska dominera omgivningarna ger hon inte mycket för:
- En lögn, säger hon. Det är klart att ett tiovåningshus blir dominerande här. Skulle det bott några beslutsfattare i kvarteren hade det sett annorlunda ut, säger hon.
Hittills har deras arbete inte lett till några större ändringar. Detaljplanen är godkänd, men överklagad. Hans Gunnarsson och Anna-Märta Vlugt hoppas ännu på ett stopp för planerna, eller åtminstone en sänkning av hushöjden. Samtidigt finns en viss uppgivenhet i deras röster. De anar att mycket varit bestämt på förhand. Kanske hade de väntat sig större engagemang mot byggplanerna bland de boende.
Får man inte finna sig i att det byggs nytt, också in på knuten, i en expanderande stad?
- Visst förstår man att de måste bygga, säger Hans Gunnarsson, efter en stunds eftertanke. Men jag tycker inte det behöver vara så högt och tätt. Vi börjar känna oss instängda. Uppsala har legat som i en dvala i många år och nu blir det nästan en chock när det byggs så mycket på en gång.
Byggplanerna har fått Anna-Märta Vlugt att se på omgivningarna med nya ögon:
- När vi tar en promenad numera så funderar vi alltid över vilka ytor de ska bygga på nästa gång.
Så jobbar vi med nyheter