Jag har skrivit det förr och jag kan skriva det hur många gånger som helst: jag sätter stort värde i givande diskussioner. Man gör sig själv en björntjänst om man går ut med målet att alla ska övertygas om allt. Min ambition är och kommer alltid att vara att främja det goda samtalet.
Med det sagt – ännu en gång alltså – finns det en del kommentarer som jag helt enkelt svarat på för många gånger för att mitt tålamod ska kunna hantera dem på ett för mig hälsosamt sätt. Kommentarer som i mina ögon ter sig så hopplösa och onyanserade att de får mig att vilja dra ögonlocket över huvudet i frustration över förutsägbarheten.
Känner du igen dig? Jag beklagar! Men det är samtidigt bra – för då är den här texten precis vad du söker. Antingen för att inspirera dig till hur du kan svara på kommentarerna eller för att inspirera dig till att skaffa mer tålamod än jag har. För även om min ambition alltid är att föra samtal med meningsmotståndare lyckas jag inte alltid – jag är ju som bekant inte mer än människa, precis som du.
Eftersom detta är min sista söndagskrönika i UNT bjuder jag här på en insyn i min vardag i kommentarsfälten! Hoppas att vi ses där ute även framöver. Så håll i hatten - här kommer de tröttaste kommentarerna på nätet och hur du kan bemöta dem:
”Du lever inte i verkligheten och är blind för Sanningen”
Nu är det ju så att vi alla lever i ”verkligheten” oavsett om den innefattar din vardag eller min. På samma sätt är min sanning lika sann som din. Skillnaden är att min inte är statisk. Den välkomnar motargument och nya infallsvinklar. Den ser fram emot att nyanseras och växa. Så nu har du ditt livs chans: plocka fram dina allra mest välgrundade argument och källor och upplys mig!
”Feminismen har gått för långt”
När feminismen har nått sitt mål och ingen diskrimineras på grund av könstillhörighet eller annat så behövs den inte längre. Feminismen kan alltså inte gå för långt utan bara alldeles lagom – och det är dit vi är på väg nu. Ska du åka med?
”Vi har faktiskt yttrandefrihet i det här landet”
Ja, visst är det fantastiskt! Utan yttrandefrihet hade du inte fått säga det du säger och jag hade inte fått argumentera emot. Nu får vi båda göra vår grej, så länge vi till exempel inte kränker eller förtalar, och mötas i denna fantastiskt fruktsamma diskussion som redan nu gjort min dag. Skål för det!
”Ingen vågar säga sanningen om invandringen. Utom jag”
För att vara ensamma om att våga säga sanningen är ni väldigt många. Typ… hur många profiler finns det på Flashback?
”Jag behöver inte källor, jag vet hur det är”
Du är en skrumpen avokado med trollkarlshatt. Vad jag har för belägg för att påstå det? Jag behöver inte källor, jag vet hur det är!
”Inte alla män”
Nej, jag håller med. Men tillräckligt många för att det ska vara ett problem. Och tillräckligt många för att det ska vara den överlägset största gemensamma nämnaren när det kommer till till exempel sexualbrott.
”Varför hatar du alla män”
Inte alla män var det ju nyss – hur ska du ha det egentligen?!