Det är så enkelt att vara miljöbov

Den goda viljan finns, men det är förföriskt enkelt att vara miljöbov. Vi vill göra rätt men inte om det begränsar våra liv. Vi köper ekologisk mjölk - som vi häller en skvätt av i de mängder baljor av importerat kaffe vi dricker. Vi beställer svindyra eko-lådor: färska kravmärkta frukter och grönsaker som levereras hem till dörren en gång i veckan - med bil. Vi köper säsongsbetonat, lagar rotfruktsgratänger på vintrarna och äter färskpotatis från och med midsommar, ändå äter svenskarna nästan mest bananer i världen. Och dagarna precis efter 25:e köper jag gärna ekologiska ägg, men i slutet av månaden är det svårmotiverat att lägga mina sista 28 kronor på ett sexpack ägg värpta av lyckliga svenska hönor istället för att betala 12 spänn för sex stackas avkommor till burhållna fän.

Men om det är någon som borde skärpa sig så är det sådana som jag. Jag har tak över huvudet, torra strumpor, somnar mätt varje kväll. Jag läser tidningen, jag ser på tv - jag är smart nog att inte tillhöra de där tio procenten som fortfarande, enerverande envist, håller fast vid tesen om att klimathotet bara är en mediafluga.
Så jag försöker. Jag har ringt elbolaget för att byta till grön el bara för att få höra att jag förbrukar så lite att det ändå inte kommer att märkas i statistiken. Funderar på att borra efter bergvärme men jag antar att grannarna under kan ha synpunkter på min kamp för en bättre miljö. Jag har bytt ut alla glödlampor till lågenergilampor bara för att tvingas inse att jag måste bära solglasögon inomhus för att stå ut med ljusstyrkan.
- Jag gör det för min egen skull, säger en vän till mig när han lägger ett kilo rotselleri i korgen. Jag vill kunna se mina barn i ögonen och säga att det var i alla fall inte pappas fel att jorden gick under.

Det spelar ingen roll om man gör det för sig själv eller kollektivet: under hösten 2007 slöt vi (nästan alla) upp för att med gemensamma tag rädda jorden. Vi har gemensamma mål och vår strävan mot en bättre värld blir nästan andlig.
Om klimatsmartheten är vår tids religion, då är utsläppsrätten vår tids avlatsbrev. Men vem har rätt att köpa sig fri? Är man en bättre människa om man kör etanolbil hela året än om man kör på diesel en dag per år? Vi får lyssna på Voltaire men tolka hans ord om att odla sin egen trädgård rent bokstavligt. Bananer kan bli klurigt men det kan vara värt att bryta upp ekparketten i Vasastan för att få skörda sina egna körsbärstomater till frukostfrallan.