Eskil Wadensjö, professor i nationalekonomi, har undersökt hur det gått för nära 10 000 ensamkommande flyktingbarn som anlände till Sverige 2003 - 2012.
Jämfört med dem som kommit till Sverige tillsammans med sina föräldrar har de ensamkommande i högre utsträckning lyckats ta sig in på arbetsmarknaden.
Det blir enligt Eskil Wadensjö slutsatsen om man jämför de som anlänt till Sverige i samma ålder, gått lika länge i skolan etc för de båda grupperna.
– Förklaringar kan vara att de ensamkommande barnen har fått klara sig på egen hand och då utvecklat sina förmågor. Skillnaden kan även bero på att de måste hjälpa anhöriga i hemlandet med pengar och att de skaffat sig nätverk om de bott i familjehem, tror Eskil Wadensjö.
Jämför man ensamkommande med barn som är födda i Sverige av Sverigefödda föräldrar finns ganska stora skillnader. Ungefär 50 procent av de ensamkommande i åldrarna 22-27 år har kommit i arbete. Bland personer i samma åldersspann som är födda i Sverige och med Sverigefödda föräldrar är siffran 71 procent.
Skillnaden kan förklaras bland annat av att många flyktingbarn har betydligt sämre förutsättningar än dem som fötts och vuxit upp här. Exempelvis har många ensamkommande anlänt till Sverige först som 16-17-åringar.
– De har då fått gå i introduktionsundervisning för att lära sig svenska och först därefter kunnat börja i gymnasiet, poängterar Eskil Wadensjö.
Hur tycker du generellt sett att de ensamkommande barnen lyckas ta sig in på arbetsmarknaden?
– Överraskande bra med tanke på förutsättningarna, säger Eskil Wadensjö.
De ensamkommande flickorna verkar klara sig betydligt sämre än pojkarna. Bland de idag 27-åriga kvinnor som anlänt ensamma som barn till Sverige är hela 39 procent varken i utbildning eller i arbete. Bland 26-åriga kvinnor i samma grupp är siffran 33 procent. Andelen ensamkommande av manligt kön i samma åldersgrupper som vare sig pluggar eller jobbar är bara hälften så hög.
En annan skillnad är att förvärvsfrekvensen genomgående är högre bland ensamkommande pojkar än flickor. Som en möjlig orsak ser Eskil Wadensjö att det kan återspegla kulturella skillnader från personernas hemländer, att det inte är lika vanligt där att kvinnorna yrkesarbetar.
Den största gruppen ensamkommande barn härstammar från Afghanistan. Undersökningen visar att de i högre utsträckning kommit ut på arbetsmarknaden än ensamkommande från de flesta andra länder.