Det handlar om arbetsrätten

Regeringens planer på att sänka arbetsgivaravgifterna för vissa tjänsteföretag fick bakläxa av EU. Därefter fyllde tjänstebranschen, konkurrensverket och skatteverket på med ytterligare kritik. Därför drar Anders Borg tillbaka förslaget och vill ersätta det med motsvarande sänkningar för ungdomar.
Från och med årsskiftet ska arbetsgivaravgiften sänkas för alla under 26 år. För en person som tjänar kring 15 000 i månaden innebär det en sänkning på ungefär 2 500 kronor.
Sverige dras fortfarande med en mycket hög ungdomsarbetslöshet. Ungdomar har inte alls tagit del av den stora sysselsättningsökningen i samma utsträckning som resten av befolkningen. Det är bra att regeringen vill göra någonting åt detta. Problemet är bara att de gör fel. Dubbelfel.
För det första är det konstigt att göra en riktad sänkning framför en generell: på vilket sätt skiljer sig en arbetslös tjugosexårings situation från en tjugofemårig kamrats?
För det andra - och detta är en långt viktigare invändning - är det förvisso sant att kostnaden att anställa någon är hög i Sverige. Men detta beror bara delvis på de sociala avgifternas storlek. Den stora kostnaden, och det som hindrar ungdomar att få in en fot på arbetsmarknaden, är den snåriga svenska arbetsrätten.

Anders Borg och hans regeringskolleger brukar göra ett stort nummer av att arbetsrättens utformning inte påverkar sysselsättningen. Problemet är bara att det inte är sant. Det påverkar sysselsättningens sammansättning i allra högsta grad, inte minst för ungdomar.
Per Skedinger, vid Institutet för Näringslivsforskning har gått igenom inte mindre än 85 forskningsrapporter från de senaste åren om ämnet. Och han delar inte regeringens bedömning. Visserligen går det inte att säga om ett svagare anställningsskydd skulle ge fler jobb - men däremot skulle rörligheten på arbetsmarknaden öka. Fler skulle avskedas och fler skulle anställas. Och vinnarna på en sådan arbetsmarknad är de som i dag är förlorare: ungdomar, vissa invandrargrupper, långtidsarbetslösa.
Olika former av anställningsstöd, som regeringens nystartsjobb eller som nu sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar, kan möjligen underlätta för vissa mindre grupper, men det är ytterst tveksamt om de ger varaktiga förändringar.
Om inte den grundläggande strukturen, arbetsrätten, förändras riskerar de tvärtom att låsa fast människor i en statligt understödd låglönesektor. Regeringens olika anställningsåtgärder har heller inte blivit den succé man hoppats på.
Att bara lappa och laga i en stel och omodern arbetsmarknad gör knappast någon glad. Just det har ett otal socialdemokratiska regeringar redan försökt och misslyckats med. Varför resultatet skulle bli annorlunda bara för att avsändarna är borgerliga är svårt att se.