Det handlar om medmänsklighet
När Stockholmslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) efter lång tids motstånd mot de rena sprutorna förra veckan bytte fot skrev vi om hur viktigt det är att politiker vågar ompröva tidigare ståndpunkter. Vi hoppades också att Rydbergs beslut skulle få effekter i andra landsting.
Och mycket riktigt. På sin blogg förklarar nu Folkpartiets landstingsråd i Uppsala, Ismail Kamil, att han är positivt inställd till sprutbyten. Tyvärr verkar inte allianskollegerna vara med på noterna (än?).
I en första kommentar visar landstingsrådet Arne Sandemo (M) upp samma ryggmärgsreflexer som länge blockerade alla möjligheter till sprutbyte i Stockholms landsting: "Jag kan själv inte acceptera att vi underlättar kriminellt missbruk. Det försvårar den restriktiva narkotikapolitik som visat sig förhållandevis framgångsrik."
Men det handlar inte om drogpolitik. Det handlar om att rädda liv. En restriktiv narkotikapolitik står inte i konflikt med ett sprutbytesprogram. Det förra handlar om att bekämpa drogberoende, det senare om att förhindra spridning av bland annat hiv och hepatit B och C. Risken är stor att man bär på blodsjukdomar utan att veta om det och genom att dela med sig av sina använda sprutor riskerar man att föra vidare sin smitta till andra.
Att göra det möjligt för narkomaner att byta använda sprutor mot rena sprutor handlar inte om att godkänna deras missbruk, det handlar om grundläggande medmänsklighet. Visst måste målet vara att dessa människor ska bli drogfria, ingen förtjänar att leva som slav under missbruket, men på vägen dit har landstinget samma ansvar för deras hälsa som för resten av invånarna. Och att injicera droger med använda sprutor är en stor smittorisk, den kan mycket väl vara livshotande.
Det är detta som är avgörande. Att rädda liv och att bromsa smittspridningen är det som är viktigast. Kanske är det förmågan att inse det som skiljer principfasthet från politisk tjurskallighet.
Så jobbar vi med nyheter