Klockan är snart fyra och solen skiner över skolgården på Stordammens skola i Sävja. För eleverna är det snart dags att gå hem. Johannes Caleman och kompisen Lia Mellwing som går i förskoleklass väntar på att Johannes mamma Eva Caleman ska komma och hämta. Efter ett tag kommer hon på cykel med Albin Caleman, 2,5 år, i barnsadeln. Äldste sonen Måns som går i tvåan på Uppsävjaskolan i Bergsbrunna tar sig hem själv.
Albin är trött och hänger på mammas axel.
– Att ha tre barn på tre olika skolor är en jättepåfrestning för oss, säger Eva Caleman.
Det finns både förskola och lågstadieskola intill deras hem i Nåntuna, men bara Albin har plats där. Med syskonförtur skulle barnen kunnat gå närmare hemmet. Nu har de 1,5 kilometer till skolan.
För att klara vardagen har Calemans skapat ett system för hämtning och lämning tillsammans med två andra familjer. Sex föräldrar turas om att hämta och lämna fyra barn efter ett speciellt schema.
– Det fungerar. Men man kan inte arbeta heltid så jag är föräldraledig på 25 procent från mitt jobb som psykolog, säger Eva Carleman.
Hon försökte jobba heltid i augusti med fick lov att gå ner i arbetstid igen.
– Hela den här processen tar mycket fysisk tid och tankekraft för att hålla reda på vilka barn som ska hämtas och lämnas. Dessutom måste man ta del av flera olika skolkulturer och åka runt på föräldramöten på olika skolor.
Vad tycker du om att kommunen återgår till syskonförtur?
– Det är bra, men det hjälper ju inte oss riktigt. Våra barn har redan etablerat sig på sina skolor, fått kompisar och trivs där. Det känns lite som att vi har ingått i ett socialt experiment. Jag tycker att politikerna borde ha tänkt igenom allt ordentligt innan de tog bort systemet med syskonförtur, säger Eva Caleman.