Men hon längtar efter den dag då en ny njure ska ge henne friheten tillbaka.
– Det jobbigaste med att stå i kö för en njurtransplantation är ovissheten. Det är nästan omöjligt att planera för framtiden. Ibland är jag nära att ge upp hoppet om att få en ny njure som passar just mig, säger Elin Johansson.
De flesta svårt njursjuka personer är betydligt äldre än vad hon är och av patienterna på Oscar II-dialysen är hon yngst av alla. Ändå har Elin Johansson redan hunnit få erfarenhet av vad friheten efter en njurtransplantation innebär.
– En reumatisk sjukdom förstörde mina egna njurar redan i början av tonåren. Efter flera år med dialys fick jag en ny njure av min morbror. Det var som att få ett nytt liv. Jag slapp vara ständigt trött, kunde resa och göra massor av andra saker som jag missat under tonåren, säger hon.
För de allra flesta som njurtransplanteras fungerar den nya njuren bra under många år. Men trots att njurar från levande donatorer brukar fungera bättre än njurar från döda höll njuren som Elin Johansson fått av sin morbror bara under fyra år.
– Försämringen kom smygande och först förstod jag inte varför jag bara blev tröttare och tröttare och till sist knappast orkade gå upp på morgonen, säger hon.
Sedan tre år står hon åter på kölistan till en ny njurtransplantation, men ännu har ingen avliden njurdonator visat sig ha en njure som passat just henne.
I väntan på njurtransplantationen måste en dialysapparat regelbundet sköta njurarnas normala jobb med att rena blodet från gifter och befria kroppen från överskottsvätska. Men riktigt så bra som riktiga njurar fungerar inte dialysen.
– Efter dialysen brukar jag vara jättetrött och jag är aldrig lika pigg som jag var efter njurtransplantationen. Jag måste också ta flera blodtrycksmediciner eftersom blodtrycket stiger när njurarna inte fungerar, säger Elin Johansson.
Dialysbehandlingen styr hennes liv. Varje måndag, onsdag och fredag åker hon från Enköping för fem timmars behandling vid Oscar II-dialysen i Uppsala.
– Numera arbetar jag 25 procent som avlösare i Enköpings kommun, men räknar jag in dialysen som ett slags andra jobb blir det med alla förberedelser och resor nästan som ett heltidsjobb, säger Elin Johansson.
Det finns möjligheter att få gästdialys på andra ställen, även utomlands, men hon har nästan aldrig utnyttjat dem.
– Jag kan inte resa iväg några längre sträckor. När jag får telefonsamtalet som säger att det finns en njure som passar mig kan jag ju inte missa den chansen genom att befinna mig på en plats långt borta från Akademiska sjukhuset där transplantationen ska göras, säger hon.
I dag råder brist på organdonatorer och transplantationsköerna är rekordlånga. Elin Johansson tycker det är bra att problemet denna vecka uppmärksammas med en särskild nationell donationsvecka.
– Om fler personer talade om att de är villiga att donera organ när de dör borde ju chansen öka även för mig att få en ny njure och kunna börja leva ett normalt liv. Det enda jag kommer att sakna efter en njurtransplantation är den fina kontakten med personalen och mina medpatienter på dialysavdelningen, säger hon.