Den DO-anställda, en kvinna från Uppsala, hävdade dessutom att arbetsgivaren brustit i sin utredning av ärendet genom att bland annat ge henne motstridiga besked och dröja för lång tid med att göra utredningen färdig. Inte heller på de punkterna får kvinnan stöd av tingsrätten. Det var i och för sig olyckligt att dåvarande chefs-DO, Katri Linna, gav medarbetaren ett besked som sedan ändrades, men enligt tingsrätten medför det inte att DO brustit i sin utredningsskyldighet.
Den anställda kvinnan ansåg att hon blev kränkt av två uttalanden från chefen i ett medarbetarsamtal och stämde DO för diskriminering. Enligt tingsrätten är det i ena fallet inte bevisat att chefen använt ett diskriminerande uttryck. I det andra fallet kan uttalandet inte anses vara så nedvärderande att det innebär ett brott mot diskrimineringslagen. Den anställda döms nu att betala statens rättegångskostnader för målet.