– Jag bor hellre i en trappjävel än går till Librobäck. Det är sorgligt, men det är ett skitställe.
Håkan Lövgren tar en kopp morgonkaffe på Mikaelsgården, Uppsala stadsmissions dagverksamhet för hemlösa i centrala Uppsala. Han och alla andra UNT talar med här målar en dyster bild av klimatet på Uppsala kommuns flerstegsboende i Librobäck. Udden riktas mot första steget, det vill säga natthärbärget med 24 platser, i boendetrappan mot eget boende och drogfrihet.
Främst är det personalens bemötande som upprör. Det görs skillnad ”på folk och folk”, ”man måste ha kostym på sig för att bli insläppt”, ”man blir utslängd i kylan vid minsta misstag”, säger flera hemlösa.
– Det är som på en anstalt. Personalen sitter som plitar i vakten och skrattar åt en, när de borde finnas i närheten och ha koll på hur de boende mår. Det saknas mänsklig värme och omsorg, säger en man som kallar sig Morgan.
En annan som kallar sig Tor talar om Librobäck som en alltigenom människoovärdig inrättning.
– Boendet är inte till för oss, utan för dem som arbetar där. Här blir man kränkt, och här missbrukas människor.
2008 uppdagades att en person legat död i sitt rum i ett och ett halvt dygn. En utredning visade att boendet inte följt sina tillsynsrutiner. Enligt ansvariga för boendet har sex personer avlidit sedan staren 2003. Bland besökarna på Mikaelsgården kallas härbärget dödens väntrum.
I början av april i år dog en man som tillbringade natten på härbärget. Familjen berättar att de fått veta att mannen släpptes in på kvällen, kontrollerades av personalen en gång tidigt på morgonen då han ännu ska ha sovit, och hittades sedan död ett par timmar senare. Mannens tvillingbror Glenn Bergström har själv bott på härbärget. Dessutom har han förlorat en kusin som dog på flerstegsboendet 2008.
– På härbärget får man mat, sedan händer inget mer. De har ingen koll. De borde ha kunnat se på min bror att han inte var frisk och sett till att han fått sjukvård. Men jag vet att det fungerar mycket bättre på de andra stegen. Det är på härbärget det är problem, säger han.
Susanne Söderberg är högsta ansvariga tjänsteman på Uppsala kommun. Enligt henne är dödsfallen på boendet tragiska, men inte förvånande.
– I det nu aktuella fallet visar vår utredning att vi följt rutinerna. Man måste tänka på att det här är en grupp människor som lever ett oerhört hårt liv och inte har den bästa hälsan.
Hon beklagar att det finns en spridd bild av inhumant bemötande.
– Jag kan och vill inte ta i från dem deras upplevelser. Men boendet är i stort sett fullbelagt, säger hon.
Men den uppgiften stämmer inte. Under februari var de 24 platserna på härbärget, det som kallas steg 1, bara belagda till 41 procent. Samtidigt visar siffror från Socialstyrelsen att hemlösheten ökat kraftigt.
Att härbärget är långt ifrån fullt förvånar inte någon av dem som UNT träffar på Mikaelsgårdens dagverksamhet.
– Folk vill helt enkelt inte vara där. Det ska vara ett så kallat ”kollat boende”, men man har tur om någon tittar in i rummet någon gång, säger en person som kallar sig Jan, med egna erfarenheter från härbärget.
En som har en annan syn är Rolf Sundsvall. Under Relationsdagen på Uppsala konsert och kongress tidigare i april föreläste han om sin väg bort från drogmissbruket. Den gick via flerstegsboendet i Librobäck
– Min bild är den rakt motsatta till dödens väntrum. Men jag har fått en annan syn på boendet sedan jag blev drogfri, säger han.