Per Ström, akademiindentent & ceremonimästare och Jorge Herrera, f.d. vaktmäste & möteskoordinator.
På 1890-talet byggdes Universitetshuset. Ett ståtligt hus i romersk renässansstil på Biskopsgatan mitt i stan.
Här träffar UNT Per Ström en torsdagseftermiddag. Han rekryterades till tjänsten som ceremonimästare i slutet av 1990-talet. I denna roll sköter han akademiska högtider samt hanterar ambassadörsbesök och kontakter med det Kungliga Hovstaterna.
– Det var väl känt att jag var intresserad och kunnig i sådana saker. På den vägen blev det och jag har varit kvar sedan dess, säger han.
Per Ström och Jorge Herrera, pensionerad vaktmästare i Universitetshuset, visar oss in till en av husets toaletter, där en hemlig dörr gömmer sig.
När vi passerar tröskeln till det väl dolda rummet möts vi av en samling hinkar, moppar och dammsugare. Men ett mjukt, regelbundet ljud bryter tystnaden.
Jorge Herrera låser upp dörrarna till vad som ser ut som ett skåp, och plötsligt öppnas en länk till det förflutna som tar oss 100 år tillbaka i tiden.
– Det här är en av husets bevarade hemligheter, säger Jorge Herrera.
I skåpet gömmer sig universitetshusets urverk. En komplex mekanism fylld med små, intrikata delar som arbetar i perfekt harmoni. Små kugghjul snurrar och hakar i varandra. Varje rörelse är exakt och noggrant kalibrerad.
Mitt i denna mekaniska balett hänger ett pendelur, lång och elegant, som svänger fram och tillbaka med en lugnande rytm.
Urverket i Universitetshuset. "En fantastisk men komplicerad konstruktion", säger Per Ström.
Urverket beställdes av GW Linderoth i december 1885.
I december 1885, under uppförandet av universitetshuset, beställdes urverket från GW Linderoth i Stockholm, dåtidens främsta tillverkare av ur, särskilt tornur.
Per Ström berättar att urverket har en särskild betydelse för honom.
I slutet av 1970-talet studerade han religionskunskap här i Universitetshuset. Ett speciellt minne från studietiden var när lektioner och föreläsningar ackompanjerades av husets klockklang.
– Jag hade föreläsningar mellan åtta och tio, med klockans klang som markerade varje kvart. Att sedan komma ut på stora trappan just efter klockan tio och även höra domkyrkans klockor klämta är ett speciellt minne från Uppsalamiljön.
Trots att över 100 år har passerat är urverket fortfarande i full gång och driver husets urtavlor. Men till Per Ströms besvikelse har urverkets slagverk varit avstängt i över 20 år.
Nu ljuder klockan endast vid akademiska ceremonier eller högtider.
Per Ström började studera i Universitetshuset år 1977. "Klockans klang är ett speciellt minne från min studietid", säger han.
En motsvarande konstruktion finns i Universitetshuset i Lund, där klockans slagverk har varit igång hela tiden.
– Men här klagar man på det. En del lärare har väl ansett att den stör. Kanske vill de inte påminnas om tidens flykt, säger Per Ström.
I stället får han nöja sig med golvuret inne på rektorkansliet, som han drar upp varje torsdagsförmiddag för att spänna fjädern som håller klockan igång.
– Den har faktiskt en ganska genomträngande klang, även om den bara slår två gånger i timmen. Men den slår åtminstone. En klocka som inte slår är inte något roligt.
Trots att Per Ström är 66 år gammal är pensionen inte något han låtsas om.
– Sinom tid kommer jag att avsluta min tjänst, men inte förrän efter jubileum 2027 när universitetet firar 550 år. Åtminstone är jag med och förbereder det.
Kommer klockorna klinga då?
– Ja, då kommer de att klinga. Det ska jag se till.