"Jag tycker det är vansinnigt att ingen makthavare har sagt ifrån ordentligt och agerat för att liknande inte ska ske igen. Det finns inga ord…och varje gång något nytt händer så rivs såren när det gäller mamma upp igen", säger Anita Blomqvist.
UNT har pratat med anhöriga, vårdpersonal, poliser, forskare och politiker som anser att det gång på gång visar sig att personer som är farliga för sig själv eller för andra inte får rätt vård.
Lisbeth Liljegren, 78, är en av flera som de senaste åren har mördats i ett så kallat vansinnesdåd.
En vanlig dag i december 2023 promenerade hon med sin rollator från bostaden för att handla kaffe. Plötsligt dök en kvinna upp och misshandlade Lisbeth till döds genom att sparka och hoppa på hennes huvud.
Kvinnan som mördade Lisbeth har återkommande varit inlagd hos psykiatrin i Uppsala och har tidigare dömts för våldsbrott. Hon hade ett år före mordet misshandlat en sjuksköterska samt kvällen före mordet oprovocerat slagit två kvinnor i Rosendal. Polisen hade flera gånger lämnat in kvinnan till psykakuten för vård.
Andra liknande fall i närtid är undersköterskan Nimo Bashir Daud, 28, som mördades i Märsta och Mayson Ayoub, 60, som mördades på Ica Maxi i Botkyrka.
Nu, drygt ett år efter dådet i Valsätra, känner dottern och Uppsalabon Anita Blomqvist fortfarande både vanmakt och rädsla.
– Jag tycker det är vansinnigt att ingen makthavare har sagt ifrån ordentligt och agerat för att liknande inte ska ske igen. Det finns inga ord… och varje gång något nytt händer rivs såren när det gäller mamma upp igen.
Av dem som döms för dödligt våld har enligt Brå (Brottsförebyggande rådet) fyra av tio gärningspersoner haft minst en kontakt med psykiatrin året före brottet.
Anita Blomqvist skrev efter dådet ett brev som hon skickade till alla ledamöter i riksdagen.
– Jag bad dem försöka förebygga att något liknande händer igen. Men jag har inte fått ett enda svar. Man blir förbannad när man inte hör någonting. Det känns som att mammas och andras liv inte är värda någonting. Mina systrar känner likadant, säger Anita Blomqvist som är en av tre döttrar till Lisbeth.
Lisbeth hade även sju barnbarn och tre barnbarnsbarn.
Vad tycker du att politikerna ska göra?
– För det första måste vården bli hårdare och inte släppa ut de få personer som är farliga för andra. Det är likadant med den som mördade kvinnan i Märsta. Alla vansinnesmorden påminner om varandra. Gärningspersonerna har varit inskrivna tidigare, men blivit utskrivna för tidigt, säger Anita Blomqvist.
Lisbeth Liljegren var väldigt aktiv trots att hon bland annat hade skadat ryggkotan. Mitt på dagen i slutet av 2023 sparkades hon ihjäl av en okänd kvinna.
Är det en lösning att bara låsa in människor?
– Ja, om de begått brott och det flaggas för att personen är våldsam då ska personen vara inskriven i sluten vård med utskrivningsmöjligheter. De ska inte kunna skriva ut sig själva och sånt.
Hon påpekar att det inte bara är offren som drabbas, utan att det även är många anhöriga som far illa. Fortfarande gråter Anita och hennes systrar ofta när de tänker på sin mamma. Trots att kvinnan som dödade deras mamma nu har dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning är Anita orolig.
– Ja, jag mår dåligt. Dels är jag rädd för att hon ska släppas ut för tidigt även denna gång. Sedan finns mamma ständigt i tankarna. Jag får bilder av hur hon låg där i snön och kanske försökte försvara sig. Den otäcka känslan går inte ur.
Anita säger att hon ofta tittar sig över axeln så att ingen kommer för nära när hon är ute på stan.
– Vi känner oss mer otrygga. Jag är även nervös när jag vet att min yngste son är ute på stan. Det är fruktansvärt att folk inte ska kunna känna sig trygga i Sverige. Så här ska det inte vara. Både jag och mina systrar vill ha svar från makthavarna om vad de tänker göra åt det, säger Anita Blomqvist.
En annan som uppmanar politikerna att satsa mer mot den psykiska ohälsan är Yasir Daud, 25, bror till Nimo Bashir Daud, 28, som knivmördades i Märsta när hon var på väg hem från jobbet. Den misstänkte mannen åtalades för mordet i slutet av mars i år och han erkänner brottet.
– Det viktigaste nu är att försöka se till att det aldrig händer igen, säger Yasir Daud.
Det var en söndagskväll i december förra året som Nimo Bashir Daud som vanligt tog bussen hem från sitt jobb som undersköterska på Löwenströmska sjukhuset. En man klev av vid samma hållplats och knivhögg Nimo Bashir Daud till döds. Hennes bästa väninna hörde i telefonen hur Nimo plötsligt började skrika och sedan blev allt tyst.
Skogspartiet där Nimo Bashir Daud höggs till döds när hon gick mellan busshållplatsen och bostadshusen. Mannen som utförde dådet hade aldrig träffat Nimo tidigare.
Nimo Bashir Daud blev bara 28 år. Hon mördades av en okänd man när hon var på väg hem från ett kvällspass på Löwenströmska sjukhuset där hon arbetade som undersköterska.
Gärningspersonen visade sig vara en man i 40-årsåldern som tidigare uppträtt aggressivt. Han har också dömts för att ha gått omkring och slagit med en slägga i centrala Stockholm.
Inför rättegången har en undersökning visat att mannen led av en allvarlig psykisk störning när han begick brottet. Läkaren som gjort utredningen bedömer att mannen är i behov av psykiatrisk tvångsvård för att det finns risk för ”återfall i allvarligt våldsanvändande”.
– Den största frågan är varför en sådan här man rör sig ute bland allmänheten? Den misstänkte har begått brott förut och läkare har varnat för hans våldsamheter. Varför han då skrivs ut är den stora frågan? Varför tas inte psykiskt sjuka omhand på rätt sätt? säger den mördades bror Yasir Daud.
"Jag tycker att den största frågan är varför en sådan här man rör sig ute bland allmänheten? Den misstänkte hade begått brott förut och läkare hade varnat för hans våldsamheter", säger Yasir Daud, 25, bror till mördade Nimo Bashir Daud.
Närboende ställde blommor och ljus invid gångvägen nära den plats där Nimo Bashir Daud hittades i december.
De anhöriga får medhåll av Katarina Howner, överläkare på Rättsmedicinalverket och forskare på Karolinska institutet.
– Psykiatrin borde betrakta de här fallen av oprovocerat våld som utförts av patienter i psykiatrin med samma allvar som man betraktar självmordsprevention. Man kan inte ducka genom att säga att man inte har ett brottsförebyggande uppdrag, säger Katarina Howner.
Läs mer: Ansvariga regionrådet och socialministern svarar i kommande delar av serien