Från 1997 började sjukskrivningarna i Sverige att öka. Sjuktalen bland exempelvis lärarna på Uppsala universitet ökade med 187 procent på tre år och 2003 gick var tionde anställd inom primärvården långtidssjukskriven.
I mitten av 2003 kulminerade ohälsotalen och i det tysta har kurvan sedan dess sjunkit kontinuerligt. När läget var som värst gick Uppsala läns invånare sjukskrivna i snitt 18 dagar om året. Siffran är nu nere i 6 sjukdagar per person och år.
- Mycket tyder på att vi nu nått den gräns då det inte går att få ner antalet sjukfall så mycket mer, säger Mathias Johansson, analytiker på Försäkringskassan.
Även sjukskrivningsperioderna har sjunkit dramatiskt. Ett sjukfall i Uppsala län som startade 2003 varade i snitt i 150 dagar. I dag pågår medelsjukfallet i 62 dagar, alltså mer än en halvering.
Den borgerliga regeringen har ägnat mycket kraft åt att få ner ohälsotalen men även den rödgröna regeringen jobbade hårt med frågan under sin senaste mandatperiod vid makten.
Statens årliga utgifter för sjukförsäkringarna är i dag runt 25 miljarder kronor lägre än när det var som värst. Inberäknat värdet av högre produktivitet, minskade vårdkostnader och ökade skatteintäkter från de som kommit i arbete handlar det om gigantiska pengar.
En vanlig förklaring till att sjuktalen steg på 1990-talet är försämringar i arbetsmiljön. I kölvattnet av den ekonomiska krisen i början av 1990-talet försvann 300 000 tjänster inom offentlig sektor. Andelen landstingsanställda kvinnor som upplevde att kraven var för högt ställda ökade mellan 1991 och 1999 från 43 till 76 procent och en stor del av dem som blev sjukskrivna var just kvinnor inom offentlig sektor.
Statsvetaren Björn Johnson ser ökad stress inom arbetslivet som bara en av flera förklaringar till den ökade ohälsan. Han menar att den kanske viktigaste orsaken var den nedmontering av rehabilitering för långtidssjuka som skedde under 1990-talet.
– Bland annat tog man bort statsbidraget till företagshälsovården och minskade möjligheterna till förtidspension på deltid, vilket fick stora konsekvenser, framhåller Björn Johnson, författare till nyutkomna boken Kampen om sjukfrånvaron.
Men varför har då de sjukskrivna blivit färre de senaste åren? Tempot på arbetsplatserna har ju knappast minskat.
– Ett par anledningar kan vara att läkarna blivit mer restriktiva med att sjukskriva och att Försäkringskassan börjat arbeta mer med rehabilitering.
Det vikande ohälsotalet i år förklaras delvis av att många blivit utförsäkrade. I Uppsala län tvingades cirka elva procent av de sjukskrivna att lämna sjukförsäkringen vid årsskiftet.
Per Johansson, professor vid IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, anser att förändringar av ersättningsregler och människors attityder betytt mycket för ohälsotalets svängningar under åren. Han för bland annat fram att arbetsgivarens betalningsansvar för sjukskrivningarna luckrades upp 1998. Därmed fick arbetsgivaren mindre anledning att hålla koll på vilka som var sjukskrivna och ohälsotalet steg.
Han menar även att det i slutet av 1990-talet blev mer accepterat att folk kunde vara sjukskrivna även om de inte var särskilt dåliga. När sjukskrivningarna sedan exploderade uppstod en debatt om fusk och överutnyttjande.
– 2003 började Socialdemokraterna acceptera att det inte gick att ha ett system som kostade så mycket. Det var en av de saker som kom att ändra attityderna och som bidrog till att sjukskrivningarna gick ner, anser Per Johansson.
Han tror att även jobbskatteavdraget som den borgerliga regeringen stegvis infört sedan 2007 haft effekt. Det lönar sig helt enkelt bättre att vara på jobbet. Det finns även bevisade effekter av tidsgränserna i sjukförsäkringen som infördes 2008.
Nedskärningarna inom den offentliga sektorn ser han däremot inte som någon stark förklaring.
– De genomfördes till stor del under början av 1990-talet men sjukskrivningarna sjönk till 1994, konstaterar han.
Per Johansson ser ett sätt att minska sjukskrivningarna ytterligare.
– Staten bordet öka arbetsgivarnas betalningsansvar för sjukskrivningarna. Det skulle bland annat göra dem mer intresserade av att sätta in rehabiliteringsåtgärder.