Drömmen om paradiset
Palmkantade smekmånadsstränder, lyxiga yachter, romdrinkar och låga skatter. Paradisarkipelagen Bahamas lever upp till myten om sig själv, men även här finns en vardag runt hörnet.
Foto: Martin Bogren
Inne på baren Snappa's spelas Van Morrison i högtalarna medan en bris sveper över det solglittriga vattnet där stora yachter och segelbåtar ligger för ankar. En ung kvinna med svarta rastaflätor serverar kall Kalik - det lokala ölet - och grillad mai-mai-fisk med gurka och lime. Fisken är så färsk att den nästan smälter i munnen.
Marsh Harbour kallar sig för »the boating capital of Bahamas«. Pubens föga originella marina tema - nät och glasdobbar på väggarna - har sällan känts så motiverat.
Många av gästerna anländer med gummibåt, lägger till vid verandan och kör tillbaka till sin yacht när det är dags att krypa till kojs. Merparten av klientelet är seglare, och det är nog ingen grov gissning att konversationerna mellan de väderbitna medelålders männen i shorts och pikétröja till stor del består av rövarhistorier från de sju haven, mer tillspetsade och högljudda ju längre kvällen lider.
De flesta av samhällena på Abaco grundades av så kallade lojalister som flydde hit efter det amerikanska frihetskriget i slutet av 1700-talet. Lojalisterna ville förbli trogna den brittiska kronan trots att de amerikanska staterna nu var självständiga och inte längre beroende av de forna kolonialmakterna. Livet här ute var nog inte så lätt att leva - på den tiden. Men med fiske, vrakplundring och sporadisk romsmuggling fick man det hela att gå runt.
En tidig morgon tar vi båten till en av Abacos mest kända lojalisthamnar - Hope Town som ligger på ön Elbow Cay, en halvtimmes båtresa från Marsh Harbour. En rödvit fyr visar vägen in till inloppet av marinan som är kantad av små pastellfärgade trähus vars välskötta trädgårdar är omgärdade av vita trästaket. Lojalisterna var lojala, inte bara mot sitt brittiska fädernesland utan även mot de stilideal som rådde i kolonierna på den amerikanska östkusten som de flydde ifrån.
Det ser lite lustigt ut med de prydliga kåkarna av New England-snitt mot en karibisk fond av kokosnötspalmer och hibiskus.
I Hope Towns hamn träffar vi Christina Cox, som står och vinkar av en vän som ska med färjan. Christina är född på Elbow Cay men bor numera i Kanada. Större delen av året tillbringar hon dock här med sin familj. Hennes far, som fortfarande lever, har skrivit en bok om sin uppväxt på ön, som numera är obligatorisk läsning i Hope Towns skolor.
- Det var fantastiskt att få växa upp här, trots att vi inte ens hade el. Vi sprang omkring nakna hela dagarna och lekte, och plockade conch (jättesnäckor vars innehåll friteras och blir till nationalsnackset conch fritters) direkt vid strandkanten.
Nu har tiderna förändrats och många nykomlingar har kommit hit. Dels rika amerikaner som har sommarstuga här (om man kan kalla residens värda miljontals dollar för sommarstugor). Dels fattiga flyktingar från Haiti som kommer hit på jakt efter jobb och ett någorlunda drägligt liv.
- Svarta och vita kommer generellt sett ovanligt bra överens i Bahamas, men det finns en del spänningar mellan de fattiga haitierna och de rika sommarhusägarna som bara kommer för att ha kul ett par månader om året, säger Christina.
Men alla sommarhusägare är inte ignoranta festprissar, menar Christina. Efter den senaste orkanen hjälpte många av dem till med att bygga upp vägar och hus som raserats. Det nordliga läget gör att Abaco oftast klarar sig undan de värsta orkanerna, när de sveper in från Karibien och upp mot det amerikanska fastlandet.
Men då och då så hamnar man mitt i orkanens öga. Senaste katastrofen var för drygt fyra år sedan, då Frances orsakade stor förstörelse i bland annat Marsh Harbour. Men det var ändå ingenting mot vad Floyd ställde till med då den träffade Abaco med full kraft 1999.
- Jag minns när jag kom med båten in till Hope Town efter Floyd. Jag började gråta när jag såg hur husen var förstörda och palmerna avbrutna på mitten. Men naturen är fantastisk. Allt kommer tillbaka.
Christina erbjuder sig att visa oss runt ön, så vi hoppar in i hennes lilla van. Hon kör i en rasande fart genom öns småvägar och är en hårsmån från att krocka med några pensionärer i en golfbil medan hon pekar ut potentiella sevärdheter längs vägen.
- Ni måste se Tahiti Beach!
Tahiti Beach visar sig vara en alldeles stilla, palmkantad oas på Elbow Cays södra sida, som mycket väl lever upp till sitt söderhavsklingande namn. Vid vattenbrynet ser jag en barracuda ligga på lur och lite längre ut signalerar en stingrocka sin avfärd med ett plask.
Jag förstår att Christina beskriver sin barndom som idyllisk. Med lekplatser som Tahiti Beach är det svårt att tro att det skulle ha kunnat ha varit något annat, även om man i historiens backspegel bara minns de soliga dagarna.
Och visst finns det faror även på paradisöar som denna. Hajar till exempel. Fast Christina kan bara komma ihåg ett enda fall där någon blivit allvarligt skadad i en hajattack. Hon berättar istället att hennes pappa brukade roa sig med att rida på hajar när han var ung.
- Javisst! De satt i en båt, och när de såg en haj hoppade de i och tog tag i gälarna och satte sig på ryggen. Sedan bar det av!
Läget nära Floridas kust har gjort Bahamas till en populär destination för amerikaner. Ögruppens rykte som skatteparadis har säkert gjort sitt till. Vissa menar att Bahamas är helt amerikaniserat, och att den som letar efter något äkta uttryck för bahamansk kultur ofrånkomligen kommer att bli besviken. »När Amerika nyser, får Bahamas förkylning«, lyder ett lokalt talesätt.
Men det finns en vardag också bortom strandvillor och yachter, åtminstone på Abaco. Tillbaka i Marsh Harbour åker vi till Dundas Town, ett område i utkanten av staden där majoriteten är svarta bahamaner och haitiska invandrare.
På trappsteget utanför en gul barack vid sidan av en nedlagd tvättomat sitter Jarado, en man i tjugoårsåldern. Han har en skorpion tatuerad på armen och stammar kraftigt.
Jarado flyttade hit från ön Andros, där han förtjänar sitt levebröd på att fånga kräftor under delar av året.
- På två veckors fiske tjänar jag över 3?000 dollar, säger han.
Men på senare tid har fisket varit dåligt. Jarado hoppas att få ett påhugg på något bygge på Abaco.
Hittills har utdelningen varit sådär men han vantrivs inte, även om dagarna går lite långsamt.
- Det är väldigt fridfullt här, mycket bättre än i Nassau (huvudstaden i Bahamas dit många åker för att söka jobb). Jag har lärt känna mycket trevligt folk, fast det är mycket haitier, som talar kreol, jag förstår inte vad de säger.
Fakta Abaco/Bahamas
Resa dit
Det finns inga direktflyg från Skandinavien till Bahamas. De flesta flyg mellanlandar i någon amerikansk stad. British Airways (www.ba.com) flyger direkt från London till Bahamas huvudstad Nassau. Nassau, som ligger på ön New Providence är den viktigaste knutpunkten för flyg i Bahamas.
Jag flög direkt från Miami till Marsh Harbour på Abaco med American Airlines (www.aa.com), tur-och-retur 2?000 kr. Även Bahamasair (www.bahamasair.com) och Continental (www.continental.com) har dagliga direktflyg från Florida till Abaco och andra öar i Bahamas. Räkna med 10?000 kr tur-och-retur totalt Skandinavien-Bahamas.
Resa runt
Många väljer att se Bahamas under en kryssning i Karibien. Många av dessa kryssningar utgår från Miami och andra ställen i Florida och varar från ett par dagar till flera veckor. Ofta finns faktiskt ganska prisvärda paketpriser.
Nassau är den givna knutpunkten om du vill ta dig vidare till andra öar, med flyg, postbåt eller snabbfärja. Att åka båt mellan öarna är ganska tidsödande, så det är svårt att göra någon öluff à la Grekland eller Thailand, men visst går det!
Bo
I Marsh Harbour bor du billigast på Island Breeze Motel, tel 242-367?37?76, ett rent och prisvärt motell mitt i byn. Cirka 100 dollar per natt för ett dubbelrum.
I pittoreska Hope Town på ön Elbow Cay bor du strandnära på Hope Town Harbour Lodge, www.hopetownlodge.com. Dubbelrum från 175 dollar natten.
Great Guana Cay har en av Abacos finaste stränder. Här kan du övernatta på Dolphin Beach Resort, ett lite lyxigare bed & breakfast vid stranden, www.dolphinbeachresort.com, dubbelrum 150-200 dollar.
Aktiviteter
Dykning och snorkling: En halvtimme med båt från Marsh Harbour finns fina rev att utforska.
Kajak: Paddla i mangrovelandskapen, The Marls.
Fiske: Abaco är känt för sitt fiske efter bonefish, som fångas på grunt vatten nära land, men har även bra djuphavsfiske.
Fågelskådning: Har du tur ser du den utrotningshotade bahamanska papegojan som blivit Abacos symbol. Ricky Johnson är en entusiastisk lokal guide som nås på tel 242-366?44?27.
Marsh Harbours turistbyrå hjälper dig gärna med kontakter och tips, finns längs stadens huvudgata.
Lista: Fler öar i Bahamas
1. Eleuthera
Trådsmal landremsa med puderstränder som blivit kändisarnas nya favoritställe. Tlllbakalutat och fortfarande rätt oexploaterat.
2. Bimini
Strand- och smekmånadsnäste nära det amerikanska fastlandet. Populärt bland dykare, snorklare och sportfiskare.
3. Exumas
365 små öar bildar ögruppen Exumas. En kajaktur i Exumas klara vatten, förbi obebodda paradisöar, slår det mesta.
4. Cat Island
Rustikt och lantligt, långt från kryssningsfartyg och kasinon. »Kattön«har fina stränder och bra dykning.
5. Long Island
En av de sydligaste och mest otillgängliga öarna. Klockrena stränder och bra fiske året om.
Så jobbar vi med nyheter