Drottningen i centrum för bisamhället

Inne i hallen till Ingemar Åbergs lägenhet syns lampetter med långa honungsgula ljus rullade av bivaxkakor. I kökslampan ovanför bordet sitter blockljus, rullade av bivax. På diskbänken står en maskin som liknar ett jättestort våffeljärn. I den tillverkar Ingemar Åberg sina bivaxkakor. I huvudsak använder han dem till bikuporna.
Där bygger bina sina celler, i dessa lägger bidrottningen sina ägg och arbetsbina fyller de andra med den åtråvärda honungen som gett Ingemar Åberg ett diplom med den något långa rubriken: Husmansbord Uppland i jakten på Sveriges bästa landskapsmat 2012.
– Jag gör en ymp på min honung. När den är slungad, skummad och silad rör jag ner den i en burk med honung av tidigare skörd. Allt får stå i kylen i två tre dagar och jag rör den regelbundet. Den honungen slår jag i sin tur ner i dubbelt så mycket nyslungad och rör noga. Detta slås ned i det stora kärlet där det ryms 70 kilo honung, säger Ingemar Åberg, och ser till att varje detalj kommer med i anteckningsblocket.
Medaljen tilldelades honom av Kungliga patriotiska sällskapet för värdefulla insatser inom biodling.

Ingemar Åberg bedriver avel av bidrottningar sedan 1969. Han visar en stamtavla, ett matriarkat skulle man kanske kunna kalla det, eftersom det enbart är drottningarna som figurerar i den.
Det är drottningarnas gener och egenskaper biodlarna vill åt även om det delvis överförs via drönare. Ingemar Åberg odlar fram ett hundratal drottningar varje år och säljer ungefär 40 procent av dessa.
– Folk blir i bland förvånade när de får höra att vi använder oss av stamtavlor. Men vi aktar oss noga för inavel. Aveln är viktigare än den kladdiga honungen, säger Ingemar Åberg skrattande.

Men antalet bin minskar i vårt land och enligt Ingemar Åberg och även Sveriges miljöminister Lena Ek, beror det till stor del på gifterna som sprids via jord- och skogsbruk.
– Odlarna använder gifter, neonikotinoider, mot skadeinsekter i vinstsyfte. När bina hämtar vattendroppar från till exempel raps eller en skogsplanta, får de samtidigt i sig gifter om plantan är besprutad, säger Ingemar Åberg.

Som mest har han haft 84 samhällen. I dag sköter han fyra bigårdar med totalt 51 samhällen; en strax norr om Österby by, en i Humparboda, Sigtuna, en
gård i Örby soldattorp i Vassunda och en i Aske kursgård i Bro.
Under sin högsta utveckling i mitten av juli består samhällena av cirka 80 000 bin. De klarar inte av att leva en och en, samhället är viktigare än individen i en kupa.
– De har sådan ordning i sitt samhälle, de gör allting så perfekt. Vi människor är mer klumpiga, vi slutar ju aldrig med våra gifter och krig, vi gräver vår egen grav, säger biodlare Ingemar Åberg.