Gunvor Algander har haft hemtjänst med 160 timmar i månaden under flera år och trivts med det. I en artikel i UNT 2012 berättade hon hur viktig den sociala samvaro hemtjänstens personal gav henne var.
Men under den senaste tiden har hon fått allt svårare att gå och insatserna har ökats, först till 230 timmar i månaden sedan till 360. Nu har en ny biståndsbedömning gjorts. Den ger Gunvor Algander bara 230 timmars hemtjänst i månaden.
– De tycker att det blir för dyrt med mer och vill att mamma flyttar in på ett särskilt boende i stället. Det blir billigare. Men det vill hon inte. Hon vill bo hemma, säger Gunvors dotter Agneta Algander.
Anledningen är att bland annat att Gunvor Alganders man var på ett sådant innan han avled och erfarenheterna därifrån var inte goda.
– Jag trivs också väldigt bra här hemma. Jag har bott här i 65 år. Varför måste jag flytta? Jag vill inte, säger hon själv med svag röst.
Neddragningarna har inneburit att Gunvor Algander inte längre kan vara uppe som förr. Hon tvingas ligga när personal inte finns till hands.
– Tidigare så kunde mamma sitta uppe under dagen genom att hemtjänstpersonalen kom hem. Hon hade en social samvaro. Det går inte med den bemanning som hon har i dag. Det gör att hon inte är lika pigg som förr. Mer tid skulle göra mycket. Mamma hade inte suttit uppe nu om inte vi varit här, säger Agneta Algander.
Hon upplever inte att biståndshandläggarna lyssnar på hennes mamma längre.
– Jag tycker att det är viktigt att själv få bestämma, säger Agneta Algander.
Hon får stöd av personalen inom hemtjänsten. En sjukgymnast, en arbetsterapeut och en sjuksköterska inom Fålhagens och innerstadens hemvård skriver i ett utlåtande till Uppsala kommun att risken ökar för att Gunvor Algander blir mer sängliggande, får trycksår och mer ont, svårigheter att skilja mellan dag och natt och blir tröttare om antalet hemtjänsttimmar dras ned. Hon får dessutom mindre möjlighet att delta i det vardagliga livet som att umgås med människor, prata, se på tv dricka lite kaffe med mera.
– Vi bedömer att en person som vill och kan sitta uppe i rullstol bör få sitta uppe så mycket som möjligt. Det finns stora hälsovinster att tjäna på detta, skriver personalen.
Agneta Algander har överklagat kommunens beslut till förvaltningsrätten. Där ligger ärendet i dag.
Yvonne Jonsson, som är avdelningschef vid äldreförvaltningen för hemvård, kan inte kommentera enskilda fall på grund av reglerna om sekretess. Men hon säger att kommunen ska ta hänsyn till den enskilde så långt det går.
– Men den enskildes förväntningar och vilja stämmer inte alltid överens med de insatser vi kan ge. Då försöker vi väga för och emot vad som är bäst för den enskilde. Dessutom måste vi ha en effektiv hantering av skattemedel.
Men ska inte en människa som är 94 år kunna få välja var hon ska bo den sista tiden i livet?
– Som jag sade kan jag inte kommentera det enskilda fallet på grund av sekretess.
Hur mycket lyssnar ni då rent allmänt till den enskildes önskningar?
– Vi ska alltid ta hänsyn till de individuella behoven och se till att vi hanterar biståndsbedömningar likvärdigt. Vi ser alltid till att de behov av hjälp som finns tillgodoses. Men det kanske inte alltid kan bli på det sätt och den nivå som den enskilde önskar, säger Yvonne Jonsson.