Uppsala kommun har totalt 34 offentliga återvinningsstationer för papper, glas, förpackningar och annat. Men de skulle behöva vara betydligt fler.
Stationer saknas i stadsdelar som Gottsunda, Kåbo, Gamla Uppsala och Nyby. Svårast är att få till stationer i Uppsala centrum. Knutby saknar återvinning sedan närboende klagat till miljödomstolen. I Sunnersta har också stationen lagts ned.
Av Uppsalas 197 000 innevånare har en tredjedel sortering i sitt soprum. Resten är beroende av återvinningsstationerna.
– För att komma en liten bit på väg skulle vi minst behöva ett tiotal till i Uppsala. Men det är svårt både när det gäller att hitta mark och få bygglov, säger Mia Steinbach, regionchef vid Förpacknings och tidningsinsamlingen, Fti.
Hon har ansvar för återvinningen i ett 50-tal svenska kommuner och konstaterar att problemen att anlägga återvinningsstationer är störst i Uppsala.
– Av någon anledning så överklagar närboende placeringarna mer i Uppsala än på andra ställen och de får ofta rätt. Alla vill ha en återvinningsstation inom gångavstånd. Men den får inte synas och helst inte ligga nära där de bor. Vi har också haft väldiga problem med nedskräpning på stationerna, säger hon.
Enligt Michael Persson, avfallschef vid kommunala Uppsala Vatten och Avfall AB, får det effekter på avfallshanteringen.
– Att det inte finns tillräckligt med återvinningsstationer bidrar till att vi har en hög andel förpackningar som går till förbränning i stället för återvinning, hela 29 procent, säger han.
Det innebär att Uppsalaborna årligen kastar 10 000 ton förpackningar som till en större del skulle kunna återvinnas. Det är inte bara dåligt för miljön utan också för plånboken. Som konsument har man betalt för att förpackningen ska återvinnas. När de hamnar i brännbart avfall så får kommunen betala ytterligare en avgift.
– Totalt kostar det Uppsalaborna fem miljoner kronor extra varje år så det är angeläget att hitta en lösning, säger Michael Persson.
För att kunna starta nya stationer så måste det finnas mark. Samråd ska ske mellan Fti och kommunen som ska vara ”behjälplig”. Mia Steinbach tycker det går trögt.
Flera kommunala nämnder är inblandade i processen. En av dem är Fastighetsnämnden. Dess ordförande Lars-Gunnar Karlsson (M) säger att frågan har ”hög prioritet”.
– Men det är problem att få allmänheten att acceptera en återvinningsstation där man kommer med bil och slänger glas tidiga morgnar och sena kvällar. Folk lever med olika dagsrytm.
En tänkbar lösning som diskuteras är att införa öppettider.
– Det skulle minska störningseffekterna, speciellt i centrum. Samtidigt krävs att någon öppnar och stänger, säger Lars-Gunnar Karlsson.
Byggnadsnämndens ordförande Liv Hanhne (M) är skeptisk. Hon tror att det enda sättet är att planera för återvinningsstationer när nya detaljplaner görs.
– Då kan de inte överklagas. De tillfälliga bygglov vi beviljar överklagas ofta till länsstyrelsen som anser att vi ska göra detaljplaner i stället. Men det skulle ta all vår tid i anspråk. Vi har annat att göra också. Så det här blir ett moment 22 för oss, säger hon.
Mia Steinbach hoppas nu få bygga fler stationer där det finns butiker. Där är störningsrisken mindre. Kanske kan det bli en vid Lidls butik i Gottsunda och en på Liljefors torg. För övriga stadsdelar är framtiden oviss.
Dyrt att inte sopsortera
Överklaganden och brist på mark har gjort att stora stadsdelar i Uppsala saknar möjlighet att sortera sitt avfall. Det fördyrar sophanteringen med flera miljoner om året.
Sven-Olof Lind från Fti städar stationerna. Vissa av dem kräver skötsel flera gånger i veckan.
Foto: Jörgen Hagelqvist
FAKTA
98 procent av avfallet återvinns i någon form
De senaste tolv åren har mängden avfall som återvinns ökat från knappt 70
till 98 procent. Andelen materialåtervinning har ökat från 25 till 35 procent. Biologisk behandling har ökat från 7 till 14 procent. Förbränning med energiutvinning har ökat från 36 till 48 procent. Deponeringen har minskat från 31 till 1 procent.
Mängden avfall har ökat. 1997 producerades 3 678 000 ton hushållsavfall. 2009 var den siffran 4 486 000 ton.
Räknat per person är det 480 kilo. Av det gick 14 procent gick till biologisk
behandling, 35 till materialåtervinning, 48 till förbränning med energiutvinning, 1 procent deponerades, 1 procent gick till farligt avfall.
Så mycket samlade Uppsalaborna in per person år 2010, (per person på
nationell nivå).
Glasförpackningar inklusive restauranger och storhushåll: 23,72 kilo (18,78)
Pappersförpackningar inklusive wellpapp: 9,32 kilo (11,88)
Metallförpackningar: 1,8 kilo (1,68)
Plastförpackningar: 2,95 kilo (4,37)
Tidningar, tidskrifter, kataloger och reklamutskick: 45,08 kilo (42,09)
Regeringen införde producentansvar för förpackningar och tidningar 1994. Det innebär att de som producerar en vara är skyldig att ta hand om avfallet.
Fti, Förpacknings- och tidningsinsamlingen har till uppgift att samla in och
återvinna förpackningar och tidningar i Sverige. Fti ägs av fyra materialbolag, Plastkretsen, MetallKretsen, Returkartong och Pressretur. Dessutom finns Svensk Glasåtervinning med. Bolaget ägs i sin tur av förpackningsindustrin och företag knutna till handelns olika branscher.
Fti ansvarar för omkring 5 800 återvinningsstationer runt om i landet.
Källa: Förpacknings- och tidningsinsamlingen, Fti och sopor.nu