Ska alliansen vinna riksdagsvalet nästa år måste regeringspartierna locka kvinnor över blockgränsen. Kanske är det därför som Anders Borg pratar om ”kvinnofrågan” kvotering till bolagsstyrelser. Jämställdhet inom näringslivet och på arbetsmarknaden var även en av frågorna som diskuterades under Moderaternas dag i Visby.
Företag tjänar på att vara jämställda. Panelen i det välbesökta moderattältet var rörande överrens om att jämställdhet mellan kvinnor och män har positiva effekter för ett företags konkurrenskraft och framgång, och därmed för samhället som helhet. Om kvinnor skulle jobba heltid i större utsträckning skulle Sveriges BNP öka drastiskt, hävdade Anna Kinberg Batra, gruppledare för Moderaterna i riksdagen.
Visst har hon rätt. Men att företag förlorar på att bortse från halva befolkningens kompetens är en självklarhet. Effektivitetsargumenten för jämställdhet är givetvis riktiga, men att just dessa grunder anses utgöra de främsta skälen till att öka antalet kvinnor i bolagsstyrelser vittnar om två saker. För det första är det tragiskt att diskussionen inte har kommit längre. Om debatten främst handlar om varför jämställdhet är värt att eftersträva, och inte hur detta ska uppnås, befinner sig diskussionen på ett mycket grundläggande stadium. Att gruppen män inte är överställd gruppen kvinnor bör vid det här laget vara en självklar utgångspunkt.
Det andra skälet till att effektivitetsargumentet inte bör vara det främsta är, precis som när det gäller andra frågor, att det i grund och botten handlar om något annat. Jämställdhet är en fråga om mänskliga rättigheter och människovärde. Precis som att den ekonomiska vinsten av invandring inte är den grundläggande orsaken till att Sverige bör föra en generös invandringspolitik, bör argumenten för jämställdhet grundas i insikten om alla människors jämlikhet. Om Moderaterna vill profilera sig som ett jämställdhetsparti måste de lära sig att se andra värden än de som rör ekonomisk effektivitet.