Den här bilden är tagen på SVA i samband med en obduktion av en tumlare. Nu jobbar SVA på liknande sätt med provtagning på minkar, för att följa covidsmittan på minkfarmar.
I höstas kom rapporter om ett muterat coronavirus som upptäckts på minkfarmar i Danmark. I början av november meddelades att alla 14 miljoner minkar i landet skulle dödas och destrueras, efter att det visat sig att mutationen spridits till människor. Förslaget väckte stor debatt, men fick grönt ljus.
Sedan i oktober har covidsmitta upptäckts på 13 minkfarmar även i Sverige. På Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, i Uppsala pågår nu analys av döda svenska minkar. Man samarbetar med Folkhälsomyndigheten i utredningen av konstaterad covid-19 hos personer som arbetar på minkgårdar för att bättre förstå risken för smitta från människa till mink och från mink till människa. Syftet är också att kunna följa eventuella förändringar i virusets arvsmassa (mutationer) som kan uppstå när viruset sprids hos ett nytt värddjur, i detta fall hos mink.
– SVA analyserar virusstammar från de misstänkta minkfallen, och Folkhälsomyndigheten analyserar stammar från människa. Vi samarbetar kring bedömningen av resultaten, säger Karl Ståhl, tf statsepizootolog på SVA.
I februari blev en hund i Hongkong det första djuret som bekräftades smittad. Även andra djur har smittats, och förutom mink är iller och katt särskilt mottagliga för viruset.
– De har receptorer på cellerna i luftvägarna som liknar de som vi människor har. Det är dem som viruset använder för att ta sig in i cellerna. Att det har skett utbrott just på minkfarmar beror på att man håller dem på ett annat sätt än man gör med husdjur. Om man har 10 000 minkar på samma ställe sprids viruset effektivt, säger Karl Ståhl.
Danmark lyckades inte stoppa smittspridningen mellan minkbesättningar, trots omfattande bekämpningsåtgärder. Dessutom fanns en oro för att muterade virus skulle få fäste bland människor, vilket skulle kunna påverka vaccins effektivitet. I Sverige är minkpälsindustrin mycket mindre än i Danmark. Risken för okontrollerad spridning här är därför mycket mindre, menar Karl Ståhl.
– Vår bedömning är att den avlivning av minkar som ändå sker nu i samband med pälsningen gör att risken för en okontrollerad spridning i Sverige är väldigt liten. Men vi följer utvecklingen och kommer ha övervakning av de avelsdjur som finns kvar efter pälsningen. Vi har också uppsikt över eventuella förändringar i virusets arvsmassa som skulle kunna ge viruset nya egenskaper.