Elektroniska västar håller koll på barnen
När ett barn springer bort från de andra går larmet. Elektroniska västar ska hjälpa förskolor att hålla koll på barnen. Tekniken har brister men ger en extra trygghet, tycker Jenny Sanderfors, barnskötare i Björklinge.
Dante Goivannini, Filip Borell , Isak Arvidsson, Theo Larsson och Keira Sönnert Andersson med sina västar.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Theo Larsson har en reflexväst på sig. I fodret sitter en liten blå elektronisk dosa. Om han får för sig att gå på utflykt för långt bort ifrån personalen, så går larmet till personalen.
Föreståndaren Jenny Sandefors visar den pipande mottagaren. Skärmen visar namnet Theo och att han gått utanför radien på 60 meter. Efter några minuter övergår larmet till att ange i vilken riktning han har gått.
Bakgrunden till de nya västarna är att personalen vill ha bättre koll på barnen.
- Vi har inte varit supernöjda med västarna men vi använder dem när vi går längre, till exempel i skogen, säger hon.
Någon incident där ett barn försvunnit har inte inträffat. Men Jenny Sanderfors ser västarna som en extra trygghet för personalen. Att larmet skulle kunna ersätta personalkraft tror hon inte.
- Man kan inte slappna av. Man måste ju ändå ha koll på barnen, säger hon med ansvar för närmare 40 barn på förskolan.
@3a Text ui:Varje barn har sin personliga väst, vilket gör att man på mottagaren ser vilket barn som avvikit. Det krävs dock att personalen aktivt letar rätt på barnet, för mottagaren talar bara om att barnet avvikit och i vilken riktning.
Sensorerna kan ställas in på olika avstånd, till exempel en radie på 50 meter. Om någon springer utanför den zonen börjar mottagaren att pipa.
Från början var tanken att barnen skulle ha på sig västarna alltid när de går ut, berättar Jenny Sanderfors.
- Men det blev för jobbigt. Det tog så lång tid att få i ordning barnen varje gång. Och det finns brister. Dels kan signalen studsa mot husväggar och stenar. Då piper det även när barnen inte är utanför gränsen.
Västarna har bara använts i ett par månader på Barnasinnets förskola i Björklinge. Inom kort tänker även Hagmarkens förskola i Bälinge pröva på tekniken. Även där motiverar man västarna med behovet av ökad trygghet.
- Vi har aldrig tappat bort ett barn, men man är ju ändå orolig. Vi är ofta ute i skogen med barnen och vi har fler barn än händer, säger rektorn Berith Strömquist.
Så jobbar vi med nyheter