I grunden handlar förstås allting om sociala konstruktioner kring kön. De traditionella maskulinitetsnormerna garanterar män en större rätt än kvinnor att vara självcentrerade, högljudda och oberoende av andra människor. De påbjuder också en stark heteronorm, samt ett avståndstagande från känslosamhet. Med utgångspunkt i dessa värden formas sedan de manliga relationerna. Något förenklat får det genuina och öppenhjärtiga ofta stryka på foten för skrytsamma plattityder, sarkasm och ryggdunkar, när ”grabbarna hänger”.
Det är för manligt umgänge som bryter med detta mönster som termen bromance, av allt att döma, upplevs vara relevant.
Sammansättningen bromance är intressant i sig. Den första delen av ordet kommer från ”brother” – vilket antyder att det endast är i biologiska relationer som det, i normalfallet, uppstår sådan närhet mellan män. Ordets andra del härleds till ”romance” – vilket insinuerar att ett romantiskt intresse trots allt finns där, även om det är en icke-sexuell relation som åsyftas. Som helhet är det därmed inte svårt att höra en viss nedlåtande ton i begreppet.
Men även om termen som sådan kan kritiseras är det ett tecken i tiden att den vinner mark. Det tyder på att de traditionella manliga könsnormerna i allt större utsträckning håller på att upplösas. Att homofobi och machoideal inte längre tillåts stå i vägen för mäns behov av att skapa djupare och mer betydelsefulla relationer till varandra.
En uppluckring av könsnormerna är naturligtvis också en viktig del i strävan mot ett mer jämställt samhälle – vare sig vi pratar om skolan, hemmet eller arbetsmarknaden.
Bromance får därför ses som ett välkommet fenomen, och sannolikt skulle de allra flesta män må bra av att någon gång få uppleva kärleken i en äkta sådan. Så till alla killar som ännu inte testat: unna er!