En brytning i Världens mitt

Och jag tror att du skulle höja på ögonbrynen om jag högt och stolt sa att jag är uppvuxen i Stenhagens mitt, och ändå inte hade någon brytning. Vet du varför? För att till och med jag som bor här skulle det. I varje fall om personen såg ut att heta Zhinous eller Monir. Eller något annat utländskt för den delen.

För att vara helt ärlig är det sällan en tonåring i Stenhagen med invandrarbakgrund talar ren svenska. Att växa upp i ett bostadsområde med grannar vars mat doftar Indien, Iran och Eritrea håller dig tillbaka. Får man aldrig höra någon tala ren svenska är det inte lätt att börja själv heller. Språket sägs i många sammanhang vara nyckeln till samhället, och det måste jag instämma i. Jag har bott i Stenhagen sedan tre års ålder och under skolgången i Stenhagenskolan var nästan alla elever invandrare. Jag är ett praktexempel på hur omgivningen formar individen. Min brytning försvann inte helt förrän jag började högstadiet på Eriksbergsskolan. Där var jag den enda blatte-tjejen i klassen, och tur var det att jag tidigt fattade tycke för att både skriva och läsa.

Integration är en förutsättningen för att barn i ett område som Stenhagen ska kunna tala utan brytning. I dag bor jag i Herrhagen som är den nyare delen av Stenhagen, och mina grannar är en salig blandning av både svenskar och invandrare. De barn som växer upp här kommer att kunna ta till sig av det bästa från alla kulturer, utan att förlora svenskan.

En brytning i Världens mitt

KRÖNIKA. Ibland inbillar jag mig att bussen jag sitter på är på väg till ändhållplatsen Världens mitt. Så många människor från olika kulturer sitter det på 5:an, körandes till Stenhagen.