En epaförares bekännelser
Jag snusar inte, jag är inte kille och inte är jag bonde heller. Men jag har a-traktor ändå, skriver Sandra Pettersson.
Foto:
Jag känner inte någon som har föräldrar som har jordbruk och kör epa! Sorry om jag missat någon, tänkte igenom alla lite snabbt.
Själv fick jag höra häromdagen att jag var en epaslampa från en skog. Jag bor inte i en skog. Okej, jag bor inte i stan, men jag bor inte i skogen.
Om en bonde skulle se någon i kavaj och nyputsade skor på lantgården skulle han eller hon kanske tänka: "vilken stadsfjolla". Om en norrlänning skulle träffa på någon som inte förstod vad han eller hon sa och som pratade rikssvenska är kanske en tanke: "tröga stockholmare".
Allt det här är bara fördomar, lika mycket fördomar som att alla som kör epa är bönder.
Man kör epa för att det är kul, coolt och framför allt praktiskt. Det är lika fånigt att kalla en som kör epa för bonde som att kalla de som bor på Östermalm i Stockholm för snobbar.
Hur viktigt är utseendet på en epatraktor? Jag tror att ju renare och mer lik en bil epatraktorn är desto mer blir man accepterad. Att köra en transit anses till exempel mer "bonnigt" än att köra en Volvo 760 turbo eftersom alla transiter har vissa likheter med ett djur som bor på en bondgård och har en knorr, fundera på vad det är ni.
Epa är hett.
Och till alla som kör epa och alla andra för den delen: It's all about laddtryck.
Så jobbar vi med nyheter