Rapporten blev offentlig i början av veckan. Där fastslås att de bortåt tusen döda civila som dödades i Ghouta verkligen föll offer för en attack med giftgas, närmare bestämt nervgasen sarin. Det är samma ämne som användes när den japanska sekten Aun Shinrikyo försökte döda passagerare i Tokyos tunnelbana 1995 och när Saddam Husseins regim i Irak attackerade befolkningen i den kurdiska staden Halabja 1988.
Här och där har man kunnat läsa att inspektörerna inte ansåg sig kunna fastställa vem som bär ansvaret. Det är en förvrängning av sanningen. Inspektörernas uppdrag och mandat inskränkte sig till att avgöra om kemiska vapen kommit till användning eller ej. Men följer man undersökningens olika steg så framgår, som också UNT:s kolumnist Aron Lund konstaterade i fredags, en rad omständigheter som alla tillsammans och var och en för sig entydigt pekar på den syriska regimen.
Till dessa omständigheter hör storleken och formen på den ammunition som använts, vilken typ av raketer som burit projektilerna, avfyrningsriktningen samt kvaliteten på sarinet.
Projektilerna har varit av en typ som inte finns dokumenterad eller på annat sätt rapporterad från rebellstyrkorna. De har haft en kapacitet på hela 56 liter gas – betydligt mer än vad inspektörerna först väntade sig.
En av rakettyperna, kallad artilleriraket M14, är märkt med kyrilliska bokstäver, och har alltså med största sannolikhet levererats från Ryssland som i decennier backat upp den syriska regimen.
Ännu mer slående är kanske att raketer av det slag som använts bara kan avfyras från ganska stora avskjutningsramper – och att det förefaller högst osannolikt att rebellerna kunnat föra fram sådana i position för avfyrning och därefter föra bort dem igen utan att upptäckas.
Och till detta kommer att inspektörerna kunnat fastställa hur raketerna riktats in för att nå just dessa nedslagsplatser – vet man det så vet man också varifrån de måste ha avfyrats. Analysen visar tydligt att raketerna kom från nordväst och att avfyrningsplatserna legat på regimkontrollerat område.
Det förefaller också som man medvetet fyrat av dem vid den tidpunkt på dygnet då skadan skulle bli som störst – under dygnets tidiga timmar då luften rörde sig nedåt och då tog med sig den tyngre gasen in i källarutrymmen där människor gömde sig.
Vad gäller själva giftgasen så konstaterar rapportörerna att den haft mycket hög kvalitet (om det nu är rätt ord i detta sammanhang) – högre än i Tokyos tunnelbana och i Halabjaattacken. Den har inte varit producerad i något enkelt laboratorium på en bakgård.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har också uttryckt sig på ett sådant sätt att man lätt drar slutsatsen att han inser hur det förhåller sig men inte kan säga detta rent ut för att inte överskrida gränserna för rapportörernas mandat och de krav som FN-diplomatin ställer.
Det finns något obehagligt över många av de kommentarer som nu cirkulerar kring uppgörelsen mellan USA och Ryssland om att ställa Syriens lager av kemiska vapen under internationell kontroll. Allt reduceras till en fråga om vem av de två som har ”vunnit”, vem som har tagit initiativet och vem som har ”blinkat först”. Verkligheten i Syrien spelar mindre roll.
Men utgår man från den verkligheten så kan man inte gärna säga annat än att avtalet är bra om det fungerar och dåligt om det inte fungerar. Och frågan om det kommer att fungera eller inte beror helt och hållet på om trycket på regimen i Damaskus kan upprätthållas.