Tre av de soldater som attackerades var från Nordafrika och en fjärde från Västindien. Också då flydde gärningsmannen på en skoter. Ammunitionskalibern var densamma vid alla tre tillfällena – 11,43 millimeter. Mycket talar alltså för att attackerna har ett samband.
Frankrikes ledande politiker reagerade snabbt. Valkampanjen avblåstes, president Nicolas Sarkozy begav sig omedelbart till Toulouse, följd av Socialistpartiets kandidat Francois Hollande. Också den högerextrema Nationella Frontens presidentkandidat, Marine Le Pen, avbröt sin valkampanj.
Hon inser uppenbarligen vad den politiska nödvändigheten kräver. Men Marine Le Pen leder ett parti som innehåller både antisemiter och personer som tror att muslimer är ett dödligt hot mot Frankrike. Hennes företrädare som partiledare (och far), Jean-Marie Le Pen, sade i ett bekant uttalande att Förintelsen bara var ”en detalj” i andra världskrigets historia.
Av allt att döma har dåden i Toulouse och Montauban utförts av en person – eller möjligen ett par personer – som ser alla Frankrikes judar, muslimer och invandrare som ”fiender” som bör röjas ur vägen. Frankrike har en tradition av både grov antisemitism och av hat mot muslimer, som periodvis drivits under jorden men aldrig försvunnit helt. Parallellt med detta finns ett judehat bland en del muslimska invandrare som också tagit sig uttryck i fysiska attacker. Det är sådant som förklarar att också en del politiker utanför extremhögern öppet vädjar till rasistiska stämningar – den som gått längst i årets valrörelse är president Sarkozy själv.
Sarkozy är naturligtvis inte skyldig till dessa attacker. Men det är också lätt att förstå att förvirrade personer med extrema åsikter kan uppfatta mord på skolbarn eller soldater med invandrarbakgrund som legitima när grova utfall mot olika minoriteter blir vardagliga inslag i den politiska debatten. I Sverige härjade den så kallade lasermannen samma år som Ny demokrati dök upp på den politiska scenen.