Sanna Bergström har en passion i livet; ikoner. Hon beskriver livfullt hur hon har legat på knä i små grekiska butiker för att botanisera bland undangömda ikoner som inte platsat bland de massproducerade som ställs upp på turisthyllorna.
– Ikonmålarna försätter sig i djup koncentration, ofta har de fastat innan och styrda av själen åstadkommer de en bild som är hedrande och detaljerad. Det vackraste jag sett är en målning i ett Kloster i Bulgarien av Maria och Jesusbarnet, säger hon och låter snudd på hänförd.
Hon målar själv men inte ikoner, det anser hon sig inte vara kompetent nog till att göra. Hon målar i olja, akvarell och akryl men bara när hon har tid och det ser hon fram emot nu. I höst vill hon läsa konsthistoria för allmänbildningens skull.
Vi träffas i hennes arbetsrum. Utanför fönstret blommar den väldiga kastanjen och Sanna Bergström berättar med lysande ögon om upptäckten att kastanjens blommor har både rosa och gula små innanmäten i varje enskild blomma. Hon är född i Jämtland och där finns en stor del av hennes hjärta.
– Om man kan prata om en norrländsk själ så har jag nog det. Det handlar om jordbruk, skog, min morfar var en fantastisk jägare, allt det där finns naturligt i mig. Som barn fick jag hjälpa till under slåttern och man arbetade tills man stupade i säng. Man hjälps åt helt enkelt för att man måste, säger hon.
Som förvaltningschef på kultur- och fritidsförvaltningen har hon basat över 74 personer.
– Jag har haft kompetenta enhetschefer och det har underlättat mycket. Svårigheten med min förvaltning är att det är en så ojämn säsong. Det kommer kravpaket som heter duga inför sommaren och då vet ju alla att det samtidigt är semester och vikarier och hela lasset blir tyngre. Det gör att vi ibland får lösa saker och ting akut och kanske inte alltid på det bästa sättet, säger hon.
Nu njuter hon av att lägga sysslor till handlingarna, att göra arbetsuppgifter för sista gången, sista invigningen, sista nämndmötet.
– Ambitionen är att lämna bara tre pärmar till min efterträdare så jag rensar, säger hon.
Överst i högen på det lilla runda bordet mellan fåtöljerna i Sanna Bergströms kontor i Sigtuna kommunhus, ligger Ingrid Betancourts roman om livet som fånge hos Farcgerillan i Colombia. Bergström attraheras av Betancours öde, hennes liv, styrka och att berättelsen väcker så många frågor. Sanna Bergström läser varje dag, mest skönlitteratur men även fakta och deckare, hon beskriver sig som allätare. Helst läser hon Kerstin Ekman och Håkan Nesser. Den senare en personlig vän och kollega från tiden som lärare på Valstaskolan.
När hon får frågan om vad hon kommer att göra den första september, den första dagen som pensionär, dröjer hon lite med svaret medan hon vilar blicken långt borta, genom fönstret.
– Då kommer jag att göra ganska lite. Jag ska gå ut barfota och njuta av min trädgård, säger Sanna Bergström.