En tvångströja för kommunerna
Men även om sparbetingen kommer att dugga tätt i den kommunala verksamheten har Uppsala det ändå bättre förspänt än många andra kommuner ute i landet. I våras varslades rekordmånga lärare i Boden och Luleå, varannan kommun lär gå med underskott i år.
Det krävs ingen examen i nationalekonomi för att förstå att den krisen är boven. Men det finns en medhjälpare också: kommunallagens krav på en budget i balans. När staten lägger sin budget kan den tillåta sig att gå med underskott, huvudsaken att statsfinanserna visar överskott sett över en konjunkturcykel. Den möjligheten saknar kommunerna. Alternativet blir att varsla, bryta mot balansreglerna eller lägga en budget som omöjligt kan hålla.
Med det balanskrav som ställs på kommunerna är det svårt att göra på något annat sätt. Möjligheten att mildra och fördröja effekten av minskade skatteintäkter saknas - och konsekvensen blir tvära kast i den kommunala ekonomin, till nytta för just ingen alls.
Balanskravet som det ser ut i dag bör skrotas, men inte utan att konsekvenserna noga utreds. Det är ju alltid mycket lättare att låta utgifterna öka i dåliga tider än att hålla hårt i plånboken i goda tider. Detta är någonting som många svenska regeringar inte har klarat. Vad säger att landets kommunalråd bättre kan stå emot när kommuninvånarna ställer samma krav?
Alternativet, att ersätta kommunerna med ökade statsbidrag när inkomsterna minskar är knappast bättre. Det sänder fel signaler till de kommuner som verkligen anstränger sig för att den egna verksamheten ska vara effektiv, samtidigt som den skapar en beroendeställning till regeringen som rimmar illa med det kommunala självstyret.
Men statens ansträngningar att överbrygga konjunkturnedgångarna skulle onekligen underlättas om den största svenska arbetsgivaren, landets kommuner och landsting, kunde föra en långsiktigare ekonomisk politik. Många kommuner i länet och runt om i landet har långt i från samma goda förutsättningar som Uppsala.
Så jobbar vi med nyheter