De tre stora brittiska partierna är alla starkt emot, liksom deras skotska parlamentsledamöter.
Är det då inte bara att rösta, om det nu finns de som vill ändra den ordning som gäller sedan unionen med England 1707? Nej, först man måste man vara överens om de ”detaljer” där djävulen brukar uppehålla sig.
När ska omröstningen äga rum? Premiärminister David Cameron överrumplade de skotska nationalisterna genom att föreslå en snabb omröstning. Det ville inte Alex Salmond – han inser nämligen att han riskerar att förlora både sakfrågan och sin egen prestige, vilket förstås var precis vad Cameron räknade med.
Vad ska det stå på valsedeln och hur många ska alternativen vara? Är inte det naturliga att just ställa frågan om Skottland ska lämna Storbritannien eller inte? Det tyckte Cameron, men inte Salmond. Han föredrog i stället tre alternativ (känns det igen?) där det tredje skulle betyda en opreciserad utökning av självstyret. Uträkningen var förstås att denna form av ”självständighet med förnuft” skulle få flest röster och ge honom själv ett nytt politiskt manöverutrymme utan att det någonsin klargjordes exakt vad väljarna tyckte i huvudfrågan.
Vilka ska ha rösträtt? Cameron tycker att det bör vara samma väljare som har rösträtt i vanliga val. Salmond vill ha lägre rösträttsålder just vid detta tillfälle eftersom han tror att det skulle gynna hans egen linje – vilken denna nu exakt är.
Dragkampen mellan London och Edinburgh fortsätter medan opinionsmätningarna antyder att de flesta skottar vid närmare eftertanke tycker att landet, precis som nu kan ingå i Storbritannien utan att förlora sin egen identitet. Cameron vill att självständighetstankarna avförs med eftertryck. Salmond vill få ut så mycket som möjligt för egen del.
För den som tror att folkomröstningar är en överlägsen form av demokrati finns mycket att fundera över.