En vardag med slag, hot och förnedring

Det frågar sig Leila från Iran. Först då hon flydde till Siri vågade hon anmäla sin man för misshandel.

Leila, som är i 30-årsåldern, bodde i Iran när hon för tre år sedan blev kär i en landsman som vi kan kalla Ali. Han var på besök i Iran men bodde sedan många år i Uppsala. De gifte sig och för tre år sedan flyttade de ihop i Uppsala.
Efter någon vecka hittade hon en blodig spruta i hans bil. Ali var missbrukare och hon fick reda på att han suttit i fängelse för narkotikabrott. Men hon var förälskad och tänkte att hon kunde hjälpa honom.
Förhållandet blev snabbt allt jobbigare.
- Jag studerade svenska och fick socialbidrag men han lade beslag på mina pengar och köpte narkotika. Vi hade dåligt med mat hemma, han höll på med brott och allt det här ledde till bråk.

När de bott tillsammans i fyra månader utbröt en natt ett häftigt gräl. Enligt Leila fick hon plötsligt tre hårda knytnävsslag i ansiktet.
- Jag blev chockad och visste inte vad jag skulle göra. Jag ringde min familj i Iran men de sa bara att jag valt honom av fri vilja och borde ställa upp för honom.
Leila kontaktade Alis exfru som var svenska men kunde lite persiska. Exfrun såg till att hon kom till Rikskvinnocentrum där skadorna dokumenterades. Hon var svullen och blå i ansiktet men valde att inte polisanmäla Ali.
- Anledningen till att jag över huvud taget fick vistas i Sverige var att jag gift mig med honom. Att återvända till Iran skulle innebära stora problem och jag var rädd att tvingas lämna Sverige om jag polisanmälde honom och det blev skilsmässa.

Leila blev tillsagd av sin svärmor att säga att hon trillat omkull och hon fortsatte att leva med Ali. Grälen tog ny fart. Hon fick ständigt höra hur dum hon var och självförtroendet dalade. Ali blev ofta aggressiv och Leila var flera gånger rädd att hon skulle få stryk igen men det gick aldrig så långt.
När de bott ihop i åtta månader stod hon inte ut längre utan rymde till kommunens skyddade boende Siri som hon tipsats av Rikskvinnocentrum att kontakta.
- Personalen gav mig stort stöd. Jag grät mycket, de tröstade och höll om mig. Ali och hans familj ringde flera gånger på min mobil men jag svarade inte. I och med att jag inte längre bodde med Ali vågade jag till slut polisanmäla honom.

Efter ett par månader kände sig Leila redo att flytta till eget boende. Hon har i dag permanent uppehållstillstånd och har nyligen fått jobb. Rättegången mot Ali blev dock en besvikelse. Ali sa att han bara föst i väg Leila när han lagt sig att sova. Trots foton på en blåslagen Leila friades han.
Leila är i dag glad över att ha börjat ett nytt liv.
- Utan Siri är det inte omöjligt att jag varit kvar hos Ali än i dag.

Fotnot. Leila heter egentligen något annat.

En vardag med slag, hot och förnedring

- Jag kunde inte språket och jag hade inga vänner. Vem skulle hjälpt mig och vart skulle jag tagit vägen utan kvinnoboendet Siri?