– En cappuccino att ta med!
Med stark stämma ropar Ida Eriksson ut den färdiga beställningen. Snabbt därefter är hon igång med att förbereda nästa kopp kaffe. Det är strax efter lunch och en kö har bildats vid disken. Bakom är det full ruljans och tempot högt. Kaffebönor ska malas och senare bryggas. Mjölk ska skummas och kakor och mackor serveras. Bland heta ångrör, skvättande kaffe och varma mackjärn är det inte ovanligt att man bränner sig.
– Första veckorna brände jag mig lite hela tiden. Men nu efter ett par år händer det i regel aldrig. Man lär sig med tiden, säger Ida Eriksson.
Ida Eriksson jämför jobbet som barista med bartenderyrket, med undantaget att man istället för alkohol serverar kaffe. Förutom brännsår får man även räkna med tunga lyft och en hel del stress.
– Har man inte grundfysiken kan det bli tufft. Det är inte så att man måste vara elitidrottare men man behöver ändå ha tempo i kroppen, säger hon och påpekar att det kan vara bra att träna på sidan av för att hålla kroppen i trim. Tidigare jobbade Ida Eriksson på ett fik i Oslo. När hon såg att det fanns ett café i Uppsala som specialiserade sig på rättvisemärkt kaffe tvekade hon inte att söka sig dit.
Barista – passande nog heter cafékedjan så – vid Svartbäcksgatan har varit hennes arbetsgivare sedan 2008. Efter en intensivkurs på tre timmar var hon diplomerad barista. Idag är hon själv kaffecoach och utbildar nya baristor över hela Sverige. Hon liknar arbetet med vetenskap.
– Det finns en hel värld av kaffe som man inte kan veta för mycket om. Det är det som är roligt och gör det till ett fantastiskt jobb, säger hon.
En man i gubbkeps är först i kön och beställer en caffe latte. Ida Eriksson arbetar snabbt medan mannen i keps fascinerad följer varje rörelse hon gör.
Det är svårt att hänga med i proceduren, från kaffeböna till färdigt kaffe. Beroende på böna ska det malas på ett visst sätt och pressas i ett särskilt tryck. Sedan ska det bryggas i rätt temperatur och allt detta för att smaken ska bli så optimal som möjligt. Efter bara ett par minuter står kaffet på disken. Som en sista touch formar Ida Eriksson en fyrklöver i mjölkskummet som lagt sig på ytan. Riktig kaffekonst. Disken är formad som en halvmåne och bakom den finns alltså hennes arbetsplats, synlig för vem som helst. Hur är det att jobba i en öppen miljö där kunden alltid har insyn?
– Man vänjer sig vid det. För att jobba som barista krävs det att man är extrovert och gillar att snacka. Annars skulle det nog inte gå. Skulle man mot förmodan behöva lite ensamtid finns alltid diskrummet som tillflyktsort.
Ida Eriksson säger att intresset för kaffe har ökat under de senaste åren. Överlag har folk blivit finsmakare. Det märks då många kunder väljer att stanna kvar för att diskutera olika kaffesorter och fair trade. Ju mer kaffemedvetna människor blir desto fler baristor tror Ida Eriksson kommer att behövas. Baristor besitter en kunskap och passion som behövs för att göra gott kaffe.
Trots en del tuffa arbetsuppgifter ser Ida Eriksson sig själv arbeta som barista även i framtiden.
– Baristor är en hop av väldigt härdade och uthålliga människor. Därför är jag övertygad om att jag kommer hålla på med det här även i framtiden, säger hon och ropar ut nästa beställning.
– En macchiato att ta med!