Elsie Ekedahl har bråda dagar när vi träffas för intervjun. Hon har bjudit närmare 130 personer till sin 90-årsbuffé i Sigtuna. Två sittningar ska hon ha, en på eftermiddagen och en lite senare på kvällen.
I ett år har hon arbetat med att leta fram adresser till alla inbjudna. På vardagsrumsbordet hemma i radhuset i Sigtuna ligger olika högar för utskick av inbjudningskort och adresslistor.
Hon sitter i soffan och har pallat upp lite extra med filtar och kuddar under sig och bakom ryggen. Kroppen är inte vad den en gång varit men humöret, glädjen och entusiasmen är det inget fel på.
För ett antal år sedan drabbades Elsie Ekedahl av en stroke. Hon hade varit och tittat på friidrott en lördag och kände sig dålig dagen därpå. På måndagen åkte hon in på sjukhus och blev sedan kvar.
-Jag kom hem på nyårsafton och var ensam i huset. Sedan fick jag hemtjänst men så småningom kunde jag klara mig själv igen, säger Elsie Ekedahl.
Talet och minnet blev drabbat och långsamt har hon fått återerövra namnen på olika saker. Namn på människor har varit det svåraste, säger hon. På vardagsrumsbordet ligger Statistik SHL Flickor Idrott 1940-1983, där står namnen på alla hennes barn, som hon kallar dem. Namn på flickor som idrottat på Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk. Där arbetade Elsie Ekedahl som gymnastiklärare. Boken har hon använt för att åter komma ihåg namn som hon innan stroken hade i huvudet.
Hon och hennes man Gunnar Ekedahl som gick bort i början av 2000-talet startade handbollsklubben IFK Sigtuna 1973. Där var Elsie Ekedahl aktiv tills den efter 34 säsonger fick läggas ned på grund av för få spelare, en vecka innan hennes 85-årsdag.
Paret fick inga egna barn men hon talar med värme om sina barn och barnbarn inom idrotten och då särskilt handbollen.
Tävlandet har alltid varit en stark drivkraft för Elsie och hon visar stolt upp alla plaketter och medaljer som hon erövrat inom olika idrotter.
- Det kanske var dumt att hoppa så mycket som jag gjort genom åren, jag blev tvungen att operera båda knäna, säger hon och skrattar.
Nu ser hon fram emot festen och hoppas att hon ska få träffa så många som möjligt av sina gamla vänner inom idrotten eftersom den och framför allt handbollen har betytt allt för henne.
- Livet, säger hon och slår ut med armarna för att understryka betydelsen. Handbollen och idrotten har varit livet för mig.