Etikprofessor: Många döende överbehandlas

Frågan har kommit fokus sedan en läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm misstänks för att ha tagit livet av ett för tidigt fött, svårt sjukt barn med en dos starkt läkemedel. Fallet är unikt och har vållat upprördhet, inte minst inom läkarkåren. I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver professorn och barnläkaren Hugo Lagerkrantz att fallet kan leda till att sjukvården tvingas fortsätta behandla hopplösa sjukdomsfall där ingen räddning finns att få.

Chefsläkare Ulf Hanson vid Akademiska sjukhuset anser det är viktigt att skilja på en situation där någon medvetet förkortar livet för en person, och där läkarna avslutar en meningslös behandling eller avstår från att sätta in behandling som inte har någon effekt.
- Det handlar det om människor som är så svårt sjuka att vården inte bidrar till deras överlevnad, när vården blir skadlig och patienterna lider, säger han.

Hur ofta förekommer det är en behandling avbryts på Akademiska?
- Det händer men är inte vanligt förekommande. På våra intensivvårdsavdelningar görs det någon gång per månad. Jag har själv inte varit med och tagit sådana beslut.

Vem tar besluten?
- De tas av flera läkare tillsammans med de anhöriga eller med den sjuke själv i de fall där det går. Ingen läkare tar beslutet på egen hand. Det handlar om noggranna och mycket svåra överväganden, säger Ulf Hanson.
Akademiska sjukhuset följer främst Socialstyrelsen etiska riktlinjer för livsuppehållande åtgärder i livets slutskede från 1992. Till det läggs läkarnas yrkesetiska tradition och erfarenhet, enligt Ulf Hanson.

Skulle det behövas klarare riktlinjer?
- Jag anser att vi hanterar de här frågorna på ett tillfredsställande sätt. Det behövs inte fler riktlinjer.

Mats Hansson, professor i biomedicinsk etik vid Uppsala universitet som bland annat deltar i Akademiska sjukhusets etikronder anser också att de etiska riktlinjer som finns räcker.
- Sjukhuset har en väl utvecklad praxis för att hantera de här frågorna. Dessutom finns en återkommande etisk diskussion om när man ska avbryta en behandling och gå in i en fas där man enbart lindrar smärta och ångest, säger han.
Mats Hanssons uppfattning är att de döende snarare överbehandlas för att personalen ska vara säker på att de har gjort allt.
- Risken med det är att man ökar patientens lidande. Det görs också för att ge de anhöriga tid att tänka igenom situationen i de fall den sjuka inte är kontaktbar. I visa fall överbehandlar man för att anhöriga trycker på, säger Mats Hansson.
Alla övervägandena dokumenteras.
- På intensivvårdsavdelningarna förs protokoll där patientens tillstånd uppdateras löpande och där man bestämmer om en behandling ska sättas in eller inte. Men man måste vara lyhörd för varje enskild patient. Vissa kanske främst vill ha smärtlindring. Andra vill ha full kontroll och är beredd att stå ut med en del smärta för det.

Finns det en ekonomisk aspekt i de här övervägandena?- Nej. I och med att man snarare överbehandlar så kan jag inte se någon sådan.

Vad kan man bli bättre på?
- Att kommunicera med de anhöriga så att de får klart för sig hur den sjukes prognos ser ut. På så sätt skulle man kunna minska onödiga behandlingar och därmed lidandet, säger Mats Hansson.

Etikprofessor: Många döende överbehandlas

Någon gång varje månad tvingas Akademiska sjukhuset avbryta behandlingen av svårt sjuka patienter och inrikta sig på att minska lidande och ångest. De etiska riktlinjerna som finns anses räcka. Etikprofessor Mats Hansson tycker att många döende snarast överbehandlas i livets slutskede.