Ett förtryck i skymundan

Bara ett stenkast från soldyrkande svenskars Gran Canaria pågår förtrycket av ett folk. Trakasserier och övergrepp har varit vardag för det västsahariska folket i över trettio år. Så länge har Västsahara, den forna spanska kolonin, ockuperats av Marocko
Rabab Amidane vet vad det innebär. Som ung västsaharisk student och människorättsaktivist har både hon och hennes familj förföljts och utsatts för övergrepp av marockansk polis.
I tisdags besökte hon Uppsala och berättade om sina upplevelser och hur hon ser på Västsaharas framtid. Det är svårt att inte bli berörd av hennes historia om en konflikt och ett förtryck som omvärlden glömt.
- Förra året genomförde vi en fredlig manifestation för ett fritt Västsahara vid mitt universitet. Polisen stormade demonstrationen, förde oss till polisstationen där vi blev misshandlade och utsatta för sexuella övergrepp, berättar Rabab Amidane.
Förtrycket av oppositionella har visserligen minskat i Marocko, men inte av västsaharierna. Amnesty rapporterar varje år om försvinnanden och politiska fångar som vägras rättegång - minst 500 personer har försvunnit sedan 1975, menar Amidane.

Kampen för ett självständigt Västsahara förs, förutom av aktivister som Amidane, av organisationen Polisario. Från flyktingläger i grannlandet Algeriet har man allt sedan den marockanska inmarschen bekämpat ockupationen - sedan en vapenvila 1991 utan vapen i hand.
För närvarande pågår förhandlingar mellan parterna i FN:s regi, men det är föga mer än ett spel för gallerierna. Marocko var tidigare fastlåst av en rad resolutioner från säkerhetsrådet som krävde en folkomröstning om Västsaharas frihet. Den nya resolutionen säger bara att parterna förutsättningslöst ska diskutera nästa steg i processen, men inte vad det ska vara.
Det är en skön räddningsplanka för den marockanska regimen, som hela tiden motsatt sig en folkomröstning. Men Rabab Amidane ger inte upp hoppet. Hon tror på självständighet för sitt folk och kommer att fortsätta kämpa:
- Jag är inte rädd för att prata fritt här i Sverige. Och det spelar heller ingen roll. Vad som än händer kommer jag att arresteras när jag återvänder till Marocko. Men jag fortsätter hoppas på omvärldens stöd och en fredlig övergång till självständighet.