I en uppmärksammad text på Vårdförbundets hemsida skriver sjuksköterskan Mathilda Carlsson om en natt på Sahlgrenska universitetssjukhusets akutmottagning. Där redogör hon för hur hon förväntas hjälpa 92-åriga Agda till badrummet samtidigt som hon måste sy en berusad man och assistera en kirurg. Själv har hon inte ens hunnit dricka vatten.
Ingen människa orkar med den psykiska påfrestning som följer av känslan att inte känna sig tillräcklig. Det är inte konstigt att vårdanställda säger upp sig.
Mathilda Carlsson är inte ensam om oron. Till Sveriges radio (14/7) säger Carola Mattson, sjuksköterska på Akademiska sjukhuset, att patienter tvingas ligga i korridorerna utan någon som ser till dem. Det finns varken personal eller plats. Socialstyrelsen har tidigare varnat för bristen på specialistutbildade sjuksköterskor och överlag beräknas 1200 sjuksköterskor fattas i sommar. Vad detta innebär för patientsäkerheten och de anställdas hälsa är uppenbart.
Alla är dock inte lika bekymrade. Mats Eriksson från arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) säger till Ekot (14/7) att det ju alltid går att beordra in personal om så krävs. Enligt kollektivavtalet har arbetsgivaren rätt att tvinga in en sjuksköterska som har semester. Men det är ingen långsiktig lösning. Och även om trycket till sjuksköterskeutbildningarna ökar något, kommer bristen att bestå.
Vårdbranschen domineras av kvinnor. Inställningen att de valt yrkesbana efter ett kall, att lön och goda arbetsvillkor är sekundärt, är absurd. Privatiseringsreformerna på 1990-talet har förvisso öppnat upp möjligheter för vårdanställda att välja arbetsgivare – privatanställda sjuksköterskor tjänar mer och är nöjdare med sin arbetssituation än kollegorna i landstinget. En sjuksköterska som tröttnar på SKL:s attityd kan därmed välja en annan arbetsgivare. Men det räcker inte.
I symbios med attityden att kvinnor ska jobba av god vilja finns inställningen att det inte ska gå att göra karriär inom vårdyrket. Den tröga löneutvecklingen är ett tecken på detta. Det bästa sättet för en sjuksköterska att höja sin lön är att vidareutbilda sig – men det är dyrt. Det är ytterst få arbetsgivare som betalar sin personal för vidare studier. I stället måste specialistutbildningen finansieras med studielån. Vilket gör att specialistkunskaperna som exempelvis barnmorska riskerar att bli en förlustaffär.
Folkpartiets förslag om att låta staten finansiera karriärtjänster för sjuksköterskor kan vara en lösning. Staten skulle då skjuta till pengar för att höja specialistsjuksköterskors löner, enligt den förstelärarmodell som implementerats i skolan.
Förhoppningsvis får förslaget gehör hos arbetsmarknadens parter. Att kvinnor inom vården förväntas arbeta med usla villkor, utan att göra karriär, är en inställning som måste skrotas.